torsdag 13 november 2014

Dance of the Happy Shades av Alice Munro

Med ambitionen att läsa precis alla novellsamlingar av Alice Munro som publicerats skaffade jag hennes första, Dance of the Happy Shades från 1968. Men det är inte något osäkert förstlingsverk; Munros fokus och exakta ton finns där redan från början.

Andra detaljer att känna igen är småstaden Jubilee, en fiktiv sammansmältning av städer Munro levat i, och där många av hennes noveller genom åren utspelar sig; och framför allt livet som dotter till en rävfarmare. Om man ville skulle man nog kunna ta de av Alice Munros noveller som har självbiografisk ton och läsa dem efter varandra. Men en kronologisk historia är inte vad Munro är ute efter. Varje berättelse har ett eget fokus, ofta en långsamt gryende insikt om hur världen är beskaffad.

I Boys and Girls är den namnlösa flickan bitter på modern som drar henne från att hjälpa till med rävarna, vilket hon älskar, till att hjälpa till i köket, vilket hon hatar. Hon bevittnar hur gårdens två gamla hästar, utan att veta och utan att kunna styra sina egna öden, leds bort för att skjutas till foder, parallellt med hur hon upptäcker att hennes eget liv snävas in av andras förväntningar.

Även de få noveller som inte berätta i jag-form har det intensiva fokuset på nuet och vad som är just framför betraktarens öga - ingen allvetande berättare, inget förutsebart slut. Berättelserna visar små samhällen med knappa resurser och en (kanske) nödvändig stränghet i relationerna, liksom ögonblicken då människorna börjar hårdna. Tid och plats i boken är en bra bit från här och nu, men sammanhangen är universella.

Fler böcker av Alice Munro:
The View from Castle Rock
Too Much Happiness

Inga kommentarer: