Ja, minsann om inte det vackra huset som utställningen visas i faktiskt var ett nav av det ljuva livet i Sverige vid nittonhundratalets början! 1907 invigdes det med en maskerad under rosenblad, och ett foto visar ännu en maskerad där deltagarna tillhörde dåtidens svenska kulturelit. Den omsorgsfullt utvalda konstsamlingen innehåller förstås flera verk från tiden vilka visar nöjeslivet omkring det intressanta sekelskifte då böljande klänningarna och cancan-sparkarna i La Belle Epoque bit för bit tog sig mer lättrörliga uttryck.
 |
| Arvid Fougstedt, Självporträtt i karneval |
Vi åskådare märker dock att de flesta av motiven hämtas från Paris där festandet går allra livligast till, och dit konstnärerna redan sedan länge har samlats för att utvecklas sitt måleri.
 |
| Otte Sköld, Kabaret |
 |
| Brita Nordencreutz, Barinteriör (1921) |
... men också Köpenhamn låg litet närmare kontinenten och bjöd på glam, när första världskriget bröt ut och svenska konstnärer inte kunde ta sig lika långt ut i Europa. Otte Sköld representeras i utställningen av flera färggranna tavlor från 1910-talet inspirerade av kubismen...
... men också av den intrikat komponerade Baren i Paris (1923-24) med en mer dämpad och harmonierad färgskala. (Mina tankar går till Archibald Motleys tavlor från Harlem Renaissance på 1920-talet.)
Gösta von Henning kallades "cirkusmålaren" då han ofta målade scener från cirkusen. I hans målningar kan man läsa de allvarliga känslor som cirkusakterna inte är tänkta att förmedla, men som en åskådare kan tänka sig: vemodet hos Den gamle gycklaren, den halvintresserade publiken intill Akrobatflickan, och det absoluta slutet i tavlan Han är död.
Till det ljuva livet hör inte bara nöjen i form av föreställningar, utan friheten att klä sig personligt, flanera vart man vill och välja vänner som uppmuntrar ens lycka.
 |
| Arvid Fougstedt, På Bambino, Kinematograf, Paris (1913) |
 |
| Brita Nordencreutz, Fyra kvinnor på promenad (1920-tal) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar