Utställningen på Waldemarsudde, med undertiteln Vardagslivets poesi, visar flera sidor av Miròs konst, en konst som är både lätt att älska och (tydligen) att bli irriterad över. De svårtydbara tavelmotiven parat med de tydliga titlarna är provocerande för en del annars sansade konstälskare, medan många andra instinktivt gillar de starka färgerna och lekfulla mönstren.
Dualiteten återfinns även i verken själva. En del verkar visa samma sak ur flera vinklar eller vid flera tidpunkter samtidigt; rörelse och känsla fångad i en skulptur eller tavla, som till exempel skulpturerna av kvinnor, som tycks ge modellen fler egenskaper än bara utseendet. Andra gånger är det som att ett verk kan läsas på flera plan, då det fortfarande är tydligt vilka (vardags)föremålen är som satts ihop för att bilda något nytt (Woman, ovan). Girl Escaping (nedan) från 1967 visar en säkert snygg tjej där mittenledet kan vara en torso med små runda bröst men lika gärna ytterligare ett av Miròs typiska stiliserade ansikten.
Man kan förlora sig länge i tydandet av krumelurerna på tavlorna med namn som First spark of the day och Figures, birds. Vilka är fåglarna och vilka är figurerna? Jag är förtjust i att hitta tolkningar av konst men lyckas aldrig komma fram till något definitivt svar. Det står ändå klart att Mirò själv vet vad han menar och målar så som han ser och känner.
Det mest engagerande i utställningen är alla grafiska blad som samlats i ett rum tillsammans med en intressant film om Nils Tryding, en man som fattade tycke för Miròs affischkonst, började samla och blev vän med Joan Mirò. Tryding har donerat sin samling till Kristianstads konsthall, varifrån bladen lånats ut. Vilken kulturgärning av Nils Tryding! I filmen berättar han entusiastiskt om sitt intresse, bland annat för skolbarn på besök på Kristianstads konsthall. Just som jag går runt och reflekterar över de många ögon som tittar ut från planscherna, hörs Nils Tryding berätta att de sitter där för att se tillbaka på betraktaren, och för att öppna en dialog. Utställningen på Waldemarsudde är ett ypperligt tillfälle att se mer av en konstnär som tagit plats i vårt kollektiva medvetande med sitt distinkta bildspråk.
Länk till Waldemarsuddes sida om Mirò-utställningen
Dualiteten återfinns även i verken själva. En del verkar visa samma sak ur flera vinklar eller vid flera tidpunkter samtidigt; rörelse och känsla fångad i en skulptur eller tavla, som till exempel skulpturerna av kvinnor, som tycks ge modellen fler egenskaper än bara utseendet. Andra gånger är det som att ett verk kan läsas på flera plan, då det fortfarande är tydligt vilka (vardags)föremålen är som satts ihop för att bilda något nytt (Woman, ovan). Girl Escaping (nedan) från 1967 visar en säkert snygg tjej där mittenledet kan vara en torso med små runda bröst men lika gärna ytterligare ett av Miròs typiska stiliserade ansikten.
Man kan förlora sig länge i tydandet av krumelurerna på tavlorna med namn som First spark of the day och Figures, birds. Vilka är fåglarna och vilka är figurerna? Jag är förtjust i att hitta tolkningar av konst men lyckas aldrig komma fram till något definitivt svar. Det står ändå klart att Mirò själv vet vad han menar och målar så som han ser och känner.
Det mest engagerande i utställningen är alla grafiska blad som samlats i ett rum tillsammans med en intressant film om Nils Tryding, en man som fattade tycke för Miròs affischkonst, började samla och blev vän med Joan Mirò. Tryding har donerat sin samling till Kristianstads konsthall, varifrån bladen lånats ut. Vilken kulturgärning av Nils Tryding! I filmen berättar han entusiastiskt om sitt intresse, bland annat för skolbarn på besök på Kristianstads konsthall. Just som jag går runt och reflekterar över de många ögon som tittar ut från planscherna, hörs Nils Tryding berätta att de sitter där för att se tillbaka på betraktaren, och för att öppna en dialog. Utställningen på Waldemarsudde är ett ypperligt tillfälle att se mer av en konstnär som tagit plats i vårt kollektiva medvetande med sitt distinkta bildspråk.
Länk till Waldemarsuddes sida om Mirò-utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar