Västra Kajen på Stockholms Stadsteater

Ikväll gick jag tillbaka till Stadsteatern, för att se Västra Kajen av Bernard-Marie Koltès. Det är så himla synd att det bara är några föreställningar kvar! Den var mycket, mycket bra; intressant handling, trovärdiga replikskiften och ytterligt välspelad. Ulf Brunnberg är mänsklig, sorgsen, förvirrad och trovärdig som Maurice, som reser tillbaka till de sämre kvarteren för att ta sitt liv. Tobias Hjelm är också en väldigt bra skådespelare. De flesta gånger jag har sett honom har han spelat spända män, kokande av undertryckta känslor. Hans utseende och personliga stil gör honom lämpad att uttrycka de egenskaperna. Här var hans roll i vissa lägen mer avslappnad, men inte helt. Han är bra, och jag ser fram emot att se honom variera sig mer i den riktningen. Monica Stenbeck lyckas som vanligt se bräcklig och stark ut på samma gång, och hon är en stor skådespelerska med en fantastisk glöd. Det var också bra och omväxlande att se att den lilla flickan Claire (Nadja Mirmiran) inte var hjälplös utan smart och rolig, trots att andra manipulerade och köpslog om henne. Jag önskar att fler fick se den här föreställningen.