lördag 30 oktober 2021

Candide på Operan

 På operan är det mesta larger than life så det passar riktigt bra att göra operett av Voltaires vildsinta satir Candide från år 1759. Leonard Bernstein tonsatte historien år 1956, under pågående utrensningar av kommunister och andra feltänkande i ett förment demokratiskt samhälle. Uppsättningen på Kungliga Operan börjar sockersött i Westfalen, där alla är skyddade från stötar i stora klotformade och pastellfärgade kostymer. Candide älskar Cunegonde och de skall gifta sig, men det hinner de inte för landet attackeras av den bulgariska armén.

Den armén är otroligt otäck, utstyrda till stelt grinande skelett med långa blodröda spjut, väl koreograferade i sin dödliga dans på Operans scen. De drar fram och dödar, lemlästar, våldtar och rövar i Westfalen. Candide torteras grymt och tror att Cunegonde är död efter allt grymt hon har fått utstå. Den irriterande optimistiske Dr. Pangloss som har förklaringar till allt som händer, förklaringar som visar på hur väl världen är formad, dör dock inte heller ögonblickligen utan hinner stöta på Candide igen och sjunga en rolig sång om syfilisens väg genom världen och ända fram till honom själv.


Den underliggande sorgen går inte att dölja i den glättiga melodin Glitter and Be Gay som sjungs av Cunegonde, som överlevde grymheterna för att nu tvingas bli lyxprostituerad. När så Candide finner henne flyr de till Spanien och sedan vidare till Sydamerika. Livet i Den Nya Världen blir förstås inte enkelt och skönt, för överallt finns det människor som vill utnyttja andra människor för pengar och för sin egen njutning. Här flikar uppsättningen in en hel del kommentarer om Sveriges skuld i slavhandeln via kolonin i Saint-Barthélemy. 


Voltaires historia är ytterst grym, med brutala händelser slag i slag som nästan ingen tycks kunna undkomma, som man bara får resa sig från och snubbla vidare ifrån. Kanske är det då inte så dumt att vara obotlig optimist? Förutom Pangloss' dillanden får operetten Candide inte riktigt fram det löjeväckande i att alltid välja att tro det bästa om vad som händer, för när de unga älskande till sist får varandra i en underbar duett är det ändå så att man unnar dem att glömma allt som hänt, stänga ute världen och odla sin trädgård.

Vi ser många fantastiska kostymer och hör stadiga, vackra röster. Föreställningen förgylls avde skickliga sångarna Miriam Treichl (den gamla rumphuggna damen), Jeremy Carpenter (Pangloss med flera), Niklas Björling Rygert (guvernören med flera), Elin Rombo (Cunegonde) och framför allt den ljuvligt klingande Joel Annmo (Candide). Trots att handlingen blir mer och mer komplicerad och förvirrande i andra akten är det mycket bra att Kungliga Operan sätter upp operetten Candide.

Länk till Operans sida om Candide

Foto: Sören Vilks

Inga kommentarer: