måndag 13 september 2021

China Room av Sunjeev Sahota

 Mehar Kaur är namnet hon har fått av sin nya familj, de som köpte hennes framtid när hon bara var fem år gammal. Vid femton års ålder gifts hon bort med en av familjens söner. Vilken av sönerna hon är gift med vet hon inte, inte heller de andra två flickhustrurna som hon delar rum med. Det var snabbare och lättare (och billigare) att låta alla tre bröderna gifta sig med sina brudar i samma ceremoni.

Harbans, Gurleen och Mehar bor i Porslinsrummet/China Room, kallat så för att några dyrbara porslinsskålar som var svärmoderns hemgift hänger där. Det är ett avskilt skjul på gården som flickorna bara får lämna med slöjorna nedfällda, men lämna det måste de ofta för de många sysslorna de har på gården, arbetsuppgifter som blir svårare av att synfältet begränsas av slöjan. Vissa kvällar befalls också en av dem av svärmodern Mai att inte gå tillbaka till China Room utan vänta i ett mörklagt sovrum på att hennes make skall komma och ligga med henne.

Vem av bröderna är Mehars make? Att fråga om det skulle ses som promiskuöst och hon skulle straffas av den stränga Mai och omvärldens fördömanden. Mehar försöker ändå att lista ut det... och tar fel. Och på falska grunder startar en kärlekshistoria med mer skönhet och glädje än Mehar känt dittills.

Berättelsen om Mehar varvas med kapitel från nutid, när en 18-årig berättare rest till Punjab från England och kanske från heroinmissbruket han tampas med. Farbroderns frus missnöje får honom att ta tillflykt till en förfallen familjegård ett stycke utanför byn. I brottstycken får han höra om människorna som levde där, varav en var hans gammelfarmor som kanske var den som besökte England när han var nyfödd. Den unge mannen märker också hur sedvänjor kring kärlek och äktenskap, påbjudna av grannars åsikter och fördömanden, kringränner hans nya vänner och släktingar även om tvånget inte är lika starkt som på Mehars tid. 

Trots att berättarens historia endast är ramhistorian kring den stora berättelsen om Mehar, ger Sunjeev Sahota i några få kapitel ett starkt intryck av hans barndom i England och det yttre och inre tryck som drivit honom till missbruk. Den fångenskap som både Mehar och berättaren är fast i beskrivs starkt men inte hopplöst. Sahota har ett fint språk som fångar människor, miljöer och stämningar både i Luton och Kala Sanghian livfullt och empatiskt. Och så är det den där svindlande insikten om att det som utgjorde hela Mehars liv, det är halvt förfallet och ingen minns exakt vad som hände henne. China Room är en mycket välskriven och läsvärd bok.

Inga kommentarer: