måndag 31 december 2012

Årets bästa teater 2012

Jag har sållat strängt när jag valt ut de stycken som gjort starkast intryck på mig under år 2012. Det fanns många andra goda pjäser som jag minns med glädje, men nu har jag bara velat lista de som är så bra så att de gränsar till magi. Som jag har sagt flera gånger nu vid årets slut: jag vill se något som antyder att det finns något mer bakom vår verklighet. Något som tar illusionen på allvar.

Årets allra bästa föreställning är Paradisets barn på Dramaten. Som om vad som helst skulle kunna hända även utanför scenen om man ändrar manus, tycktes skådespelarna, replikerna, scenografin och allt annat kunna röra sig mellan alla skikt av verkligheten och av alla berättelser och ramberättelser skapa en helt ny saga. Magiskt!

Paradisets barn
 Lika genialisk i sin introduktion av saga i den mest vardagliga miljön var gästspelet från Vilnius Stadsteater med Miranda. Allteftersom fadern berättade Shakespeares Stormen för sin handikappade dotter förvandlade historien såväl deras vardagsrum som dem själva. Inte ens när textremsan försvann bröts stämningen.

Så finns det ett annat sätt att spela, där förställningen blir en del av föreställningen. Man ser detta ofta på brittiska teaterscener, där skådespelarnas tydliga diktion och gestik gör dem larger than life, utan att tippa över gränsen till manér. Det bästa exemplet jag har sett på det i Sverige är Teater Iris, som än en gång förgyllde sensommaren med en charmerande komedi. I år var det Trettondagsafton som de spelade med stor humor, utan att ramla i buskis-fällan. Jag hoppas på att få se lika begåvade uppsättningar av gruppen varje år!

Trettondagsafton
 Men jag kan förstås också tycka om realistiska uppsättningar, där handling och framförande ligger nära verkligheten men ändå är något extra. Fyra goda exempel på det är Natten är dagens mor och Chéri på Dramaten, och Onkel Vanja och Tribadernas natt på Stadsteatern. Bra historier kan alltid göras relevanta, hur många gånger de än spelats i andra varianter.

Tillbaka till fantasin. Lycka på Stocksholms Stadsteater använde sin text för att göra avstamp i en flerdimensionell fest. Fem kända musiker döda i seriekrock frammanade en spöklik stämning på Dramaten, trots att vi i publiken hela tiden såg maskineriet och varandra. Flicka i frack på Dramaten lät Strindbergs tankar och känslor få liv som två personer i en dans av längtan och motvilja. Och till sist fick ett liv ta form som tre personer i olika åldrar, till varning och tröst för sig själv, i Vi som är hundra på Stadsteatern.

I år har alltså Dramaten gjort många minnesvärda uppsättningar, och det är jag glad för, efter de åren när de oftast gjorde mig besviken! Det finns också pjäser som jag är ledsen över att jag inte hann se under 2012. Speciellt hann jag inte besöka så många mindre scener som jag hade velat, och det är extra synd. Inför 2013 önskar jag mig fler och längre helger så att jag hinner se ännu mer teater!

Chéri

7 kommentarer:

Helena sa...

Så otroligt svårt att välja ut det bästa,det är ju så mycket som varit bra. Känner tacksamhet för det jag fått uppleva, och faktiskt även sådant som gjort mig besviken. Det är kul att våga se mer än "säkra kort".

Tillönskar dig ett gott nytt år med många fina teaterupplevelser.

Jenny B sa...

Tack så mycket, Helena, och detsamma önskar jag dig!

Du har rätt i att man ofta får ut något av de föreställningar som inte blev helt lyckade. Antingen har de några guldkorn i alla fall, eller så får man en anledning att tänka igenom precis varför något inte är bra.

Hermia sa...

För min del blev 2012 ett, trots kursen i teaterhistoria, ett oväntat magert teaterår. Men det känns riktigt bra att jag sett din toppnotering - Paradisets barn!

Jenny B sa...

Just det, du såg ju också Paradisets Barn! Bra inprickat. :) Och så såg du och jag Peggy Pickit tillsammans. Den var också minnesvärd, och jag tänker fortfarande på den. När jag sållade så här hårt kom den inte med på årsbästalistan, men den hänger strax utanför och hade kanske platsat, när jag tänker efter.

Jag kanske reviderar listan... den kan bli lång!

Hermia sa...

Så himla synd du missade Gävle Folkteaterns version av Den kaukasiska kritcirkeln, tror den hade platsat fint på listan!

Och ja, fint vi kom iväg på en teater tillsammans :) Den finns kvar även i mitt minne..

Jenny B sa...

År 2013 skall jag absolut ta mig till Gävle för konserter och teater! Jag hoppas vi ses fler gånger!

Hermia sa...

Välkommen! :)