Hallå Dramaten! Om ni vill spela buskis, så behöver ni väl inte ta Noréns senaste verk till det? Snälla! Behandla pjäsen med den respekt den förtjänar! Jag lovar, jag har sett tillräckligt många Norén-föreställningar för att veta att Medelsvensson kommer att skratta över inbillad humor ändå, utan att förstå att meningsutväxlingarna innehåller stor sorg.
Genom hela föreställningen satt jag och tänkte ut hur det skulle ha kunnat låta om regissören låtit pjäsen ha den tyngd som replikerna faktiskt anger. Istället för att låta skådespelarna teater-prata ur sig det som står i manus, hade de kunnat ha ett annat, allvarligare tonfall, och orden hade kunnat få ha inverkan på dem de sades till. Men nej, allt snackas fram med onaturlig glättighet, och rollfigurerna ger sällan sken av att ta till sig allvaret i vad som sägs. Till saken hör att en del skådespelares jobbigare manér får lysa igenom och förvärra saken ytterligare. Den största räddningen är Rolf Skoglund, vars spel är mycket trovärdigt. Här och där syns också andra ljusglimtar av äkta känslor i några scener.
Varför gör man så här med teater? Jag börjar tro att felet ligger hos Dramaten. Bland dess allt färre guldkorn har jag sett så många uppsättningar som inte alls tilltalar mig. Regissörerna slår an ett teatraliskt tonfall, och, vilket är det stora problemet, många av Dramatens skådespelare är helt enkelt inte särskilt bra. Är det något med husets tyngd som gör att man tror att man måste låta så här?
Varför gör man så här mot Norén? Pjäsen var värd bättre. Den är en räcka av pregnanta scener som visar hur människorna i ett villaområde i förorten vecklar in sig i varandras liv, i liv som redan är trassliga och fulla av skamliga hemligheter och nålstick. Det hedrar Norén att han kan fläta samman så många samtidsfenomen utan att det känns sökt. I programbladet finns också en fin sammanställning av texter som tar upp hur ordet "fördold" används för att beskriva hur Gud, Det Rätta, Det Heliga, Människans Helighet, finns inuti människan trots att hennes yttre inte ens antyder det. Det är en stark utmaning att se det inneboende människovärdet hos de här omogna, egoistiska, rent av äckliga människorna. Jag önskar att jag en dag får se Fördold i en bättre uppsättning, och ha tid till att reflektera över det fördolda i dem.
Länk till Fördold på Dramatens hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar