Det har gått c:a tvåhundra år - tjugo decennier, som man räknar på Aurora - sedan händelserna i The Robots of Dawn. Elijah Baley lever inte längre men Gladia gör det, med robotarna Daneel Olivaw och Giskard Reventlov vid sin sida. Nu får vi höra om mysteriet att Solaria övergivits av sin mänskliga befolkning. Ingen vet vart de har tagit vägen, men de har lämnat planeten intakt och skött av sina många robotar. Mycket väl skött och skyddat, verkar det som, då landande skepp skjuts i bitar. Men de driftiga Settlers, alltså de jordbor som flyttat ut och koloniserat nya planeter under de senaste seklen, är sugna på att ta tillvara på de kvarvarande robotarna och sälja dem till övriga Spacers. En av dem, D G Baley från Baleyworld, anhåller om att Gladia skall följa med honom då hon ju vuxit upp på Solaria och kan hjälpa till att kommunicera med planetens robotar.
Redan i de tidigare böckerna har Asimov låtit sina huvudpersoner signalera att de mer kortlivade jordborna har energin för att sprida sig i galaxen och bygga ett imperium, medan de Spacers som först lämnade jorden byggt sina samhällen och liv så bekväma med hjälp av robotar att de förr eller senare kommer att minska i antal och dö ut. Nu är det just det vi har sett på Solaria. Men samtidigt finns det krafter bland Spacers, och då i synnerhet Auroranen Kelden Amadiro, som absolut inte vill ge jordborna övertaget utan låta Spacers fortsätta expansionen till nya planeter. Vi får följa ett antal viktiga skeenden som i tur och ordning har stor signifikans för vilken sida som skall vinna tävlingen.
I Robots and Empire är det till stor del Daneel och Giskard vi följer, och deras privata diskussioner är mycket intressanta. Då och då framför de de mest trovärdiga förklaringar jag hittills hittat till hur robotar kan känna något som motsvarar mänskliga känslor och vilja.
Daneel said, 'After a long time, I decided that the Three Laws govern the manner in which my positronic pathways behave. At all times, under all stimuli, the Laws constrain the direction and intensity of positronic flow along these pathways so that I always know what to do. Yet the level of knowledge of what to do is not always the same. There are times when my doing-as-I-must is under less constraint than at other times. I have always noticed that the lower the positronomotive potential, then the further removed from certainty is my decision as to which action to take. And the further removed from certainty I am, the nearer I am to ill-being. To decide an action in a millisecond rather than a nanosecond is a sensation I do not wish to be prolonged.
Det är i den här boken som Daneels och Giskards diskussioner kommer att föra dem närmare den Nollte Lagen, the Zeroth Law, med hälsosamma invändningar från båda sidor. De båda spekulerar också i en form av psykohistoria som skulle kunna guida dem till att fatta rätt beslut med hänsyn till vad som är bäst för hela mänskligheten. Låt oss (snälla!) vara överens om att alltför många diktatorer och agitatorer i mänsklighetens historia varit övertygade om att de vetat just det, och välvilligt se på Giskards och Daneels försök till vetenskapliga kartläggningar som något som kan lyckas i Asimovs universum. Och hur väl det lyckas får vi läsa om i senare böcker.
Fler böcker av Isaac Asimov:
svt hade nyligen dokumentär om honom
SvaraRaderaJa, den såg jag!
SvaraRadera