Årets bästa böcker 2022

Vad kan jag säga annat än att Svenska Akademien ibland ger de bästa lästipsen man kan tänka sig. I år har jag läst fyra böcker av Abdulrazak Gurnah och varenda av dem har varit en pärla. De flesta av dem (The Last Gift, Paradise, Gravel Heart) har fått det att värka i mitt hjärta, så därför är jag extra glad att jag också läste en av hans tidigare böcker, Admiring Silence, som innehåller mer humor och en annan sida av historierna han berättar.

Inte bara humor utan en lättsamhet som döljer problem som ligger riktigt djupt fick jag tillsammans med en inblick i det japanska samhället från Sayaka Muratas Hur mår fröken Furukura? Jag tänker ofta tillbaka på den när jag går förbi någon välskött kiosk.

Bookerpriset ger också en räcka av goda lästips. I år kom till exempel den fascinerande Trust av Hernan Diaz och Maps of our Spectacular Bodies av Maddie Mortimer, båda ytterst olika till innehåll och form men så välskrivna och intressanta att jag gärna vill läsa mer av de respektive författarna.

Emily St. John Mandels två böcker har ett språk klart som vatten och knyter samman människor från före vår tid till en mycket möjlig framtid. Det var bra att läsa The Glass Hotel strax före Sea of Tranquility. Genom svindlande science fiction-teorier tappar hon aldrig fokus på frågan om vad det betyder att vara människa.

Vi behöver inte ens resa in i framtiden, tekniken finns redan där för att skapa de fascinerande Kentukis som Samantha Schweblin skriver om. Också här är det en skicklig författare som låter spännande teknik visar mer om människans villkor och val.

Med eller utan teknik och mitt i en stad full av människor och välvilliga bekanta kan ensamheten kännas som störst. Katie Kitamura visade det väl i boken Intimacies. En självvald ensamhet som inte får vara ifred skrev istället J.M. Coetzee om i Life & Times of Michael K.

Visst finns det goda författare i Sverige också. Ellen Mattsons Den svarta månens år gjuter in en diffus känsla av mysterium i en berättelse som skulle kunna vara en sorglig resa mot slutet. Agnes Lidbecks Nikes bok går nästan motsatt väg då den skrapar fram det söndriga i något som till en början såg fint ut.

Den allra bästa boken jag läste i år kom ut året tidigare och är skriven av en sann kosmopolit som vi kan vara tacksamma att kalla svensk: Europa av Maxim Grigoriev. Så kall och cynisk och ändå så full av liv och engagemang. Vilken tur att det finns en ny bok av honom jag snart kan plocka upp och läsa. 2023 kan nog också bli ett gott läsår.