Luna: Moon Rising av Ian McDonald

I sista delen av en trilogi gäller det att knyta ihop allt som hänt och antingen skapa ett tillfredsställande slut eller en idé om hur historien kommer att fortsätta utan sina läsare. Ian McDonald gör det inte illa men inte heller så bra som andra avslutande böcker kan vara; det blir mer av samma, ett par nya visioner och så några Deus ex Machina som känns som litet fusk men är intressanta nog för min smak.

De fem Drakarna som vi har följt har alla byggt sina imperier på den synliga sidan av månen, Nearside. Nu får vi hux flux veta att så gott som hela Farside är täckt av ett självständigt universitet. De föredrar den obelysta sidan vilket ger dem bättre chanser till ostörda utforskningar av universum. (Men om de utför stötkänsliga experiment lär de ha irriterats av alla explosioner och attentat på andra sidan planeten.) Universiteten har också extremt skickliga förkämpar, vilka måste ha disputerat och ha tränat kampsport och datahackning tills de blir oemotståndliga enmansarméer. Nåväl, jag är för ett fristående universitetsväsende och självklart måste kunskapssökarna kunna försvara sig. Till universitetets överlägsna medicinska centrum förs den svårt skadade Lucasinho Corta tillsammans med kusinen Luna, som bar honom genom vakuum den sista kilometern till säkerhet.

Maktkamperna mellan familjerna fortsätter i form av spektakulära sprängattentat (förstås), rättegångsprocesser och kidnappning av arvtagarna. Vi får också en roande glimt av the Three August Sages, kvantdatorn som förutspår vad som kommer att ske på månens begränsade yta. Mest intressant är de olika familjernas idéer om hur månen och mänskligheten skall utvecklas. Vorontsov som sköter transporterna mellan jorden och månen planerar till exempel för vidare färder ut i rymden. Men nu tar sig också intressenter från jordytan ton. Deras planer är så fantastiskt innehållslösa och själsdödande att de känns helt realistiska: de vill göra hela månen till en börs för jordaffärer, ett enormt servernät helt drivet av energin som utvinns lokalt. Sorgligt nog innebär det att alla människor kommer att drivas bort från månen, mer eller mindre frivilligt och förmodligen mycket motvilligt.

Det är många ambitioner som spetsas mot varandra och kampen sker som sagt på flera plan. Det hänger på råstyrka, trojanska hästar och list, och det är svårt att se hur inte den senaste striden skulle kunna dras ett varv till med en ny vinnare. Men liksom Ian McDonald vill jag se ett någorlunda lyckligt slut där de mest omoraliska drakarna straffas och månen har en chans till spännande utveckling, och det är vad vi får i den här vilda västern-serien på vår grannplanet.

Fler böcker av Ian McDonald:
River of Gods
Brasyl
Cyberabad Days 
The Dervish House
Time Was 
Luna: New Moon
Luna: Wolf Moon