Åttio år in i framtiden har människan omdefinierat sig själv, till det yttre och inre. Inte bara kan man skaffa sig fluorescerande tatueringar som kan röra sig, man kan även utvidga sina sinnen till att t.ex fysiskt omfatta en laboratoriemiljö, så att prover kan hämtas in, processas och analyseras organiskt av en högt specialiserad medicintekniker. Personen man undersöker kan alltså lämna en droppe blod var som helst på soffan han sitter i, en soffa som är en del av personen som sitter mitt emot och som kommer att utvärdera provet.
Människor kan välja att modifiera sig på liknande vis, föräldrar kan välja att förbättra sina barn innan födseln, och de som inte föds förbättrad riskerar alltid att mobbas av de andra barnen. Ett av de icke-modifierade barnen är bokens huvudperson, Siri Keeton, men på grund av svårartad epilepsi måste hans hjärna mer eller mindre halveras i barndomen. Efter den operationen har hans förståelse för mänsklig interaktion minskats, men han blir istället snabb på att analysera situationer, avläsa och förklara dem, även om han inte ens förstår dem själv. Den egenskapen gör honom eftertraktad då svåra processer skall förklaras för allmänheten, och det är också därför han är ombord på skeppet Theseus.
Utan förvarning föll 65536 metallföremål från himlen jämnt fördelade över jorden. De tycks inte ha varit menade som vapen, även om en del av dem krossade satelliter eller människor då de föll mot jorden. De kan ha varit utsända för att undersöka jorden, men sedan de landat är de "döda" och kan inte analyseras. Dock hittar man till slut en möjlig källa till föremålet, en satellit i Kuiperbältet bortom Neptunus, och Theseus, jordens bäst utvecklade skepp sänds dit med en liten och noggrant utvald besättning.
Är de 65536 föremålen en krigsförklaring, ett försök till kommunikation eller ett misstag? Vad för liv eller intelligens kommer Theseus att stöta på, och hur skall de bemöta den? Är Jorden i fara, och har de överhuvudtaget en chans att försvara sig? Peter Watts bok
Blindsight är
hard SF, alltså fokuserad på idéer och teknik snarare än den känslomässiga och sociala betydelsen av miljön som beskrivs. Ändå är det dessa möjliga konsekvenser och människornas respons som lyser igenom och upptar mina tankar, kanske just för att det är teknologin som beskrivs i störst detalj.
Det de möter på kometen i Kuiperbältet är en form av liv helt olik mänskligt liv, både fysiskt och intellektuellt. Finns det något sätt att kommunicera med den eller ens förstå hur den fungerar? Skickligt blandar Watts gåtfull intelligens med en fysiskt livsfarlig miljö, under pressen om en möjlig utplåning av hela mänskligheten. Tempot är inte högt men intensivt, för varje millimeter av mer förståelse kräver stor ansträngning.
Jag älskar hur Watts beskriver den avancerade teknik mänskligheten utvecklat, och de glimtar han ger av det samhälle den skapat. Ännu mer älskar jag hur han drömt fram en livsform så olik vår och så obegriplig. Under de dagar jag läste boken kretsade mina tankar kring berättelsen; såväl miljön som handlingen fick mig att fundera vidare på möjligheter och svårigheter under de specifika förutsättningarna. Det här är en av de mest intellektuellt utmanande science fiction-romaner jag har läst på länge, och jag vill läsa mer av vad Peter Watts har skrivit.
Boken kan läsas i sin helhet här:
Blindsight
Peter Watts är gäst på
Kontrast 2012, science fiction- och fantasyhelgen i Uppsala 5-7 oktober.
Fotnot 1:
Till en början var det svårt att förlika mig med att skeppets mycket specielle befälhavare hette Jukka Sarasti. Mina tankar gick hela tiden till den kände dirigenten
Jukka-Pekka Saraste.
Fotnot 2:
Jag blev barnsligt glad över att antalet järnklot som föll över jorden var just
65536. Det är den sextonde potensen av två, eller två upphöjt till två upphöjt till två upphöjt till två, och dessutom så långt som jag brukade komma när jag som barn räknade potenser av två istället för får innan jag somnade på kvällarna.