Stockholm Rosé av Sophia Wolf Lösnitz

Stockholm Rosé är en bok som rör sig bland Stockholms rikaste och vackraste, för huvudpersonen Destiny och hennes bästisar Daphne, Tessan och Tessans lillasyster skulle inte umgås med några andra. För egna pengar eller andras köper de dyra kläder, dricker drinkar och petar i sig några riskorn på fina restauranger. Sidorna är strösslade med statusnamn: Miu Miu, Vuitton, White Room, Riche. Förutom barerna listas många gatunamn, så att det skall märkas att pinglorna bara rör sig i innerstaden. Eller kanske så att de själva skall komma ihåg var de är.

Det händer egentligen inte så mycket i boken. Det kan verka som att det händer mycket, eftersom de alltid är på väg till någon ny bar eller event med gratis drinkar, men det eviga ramlande hit och dit på stilettklackar blir snart rutin i berättelsen. Framför allt tycker jag att snacket om märkeskläder, fina miljöer och perfekta rumpor slarvas bort. Aldrig att boken nämner hur skönt det är att ta på en dyr sidenblus som känns len mot huden, en klänning som framhäver kroppen som bäst, eller njutningen av den första klunken Margarita. Istället är alla dyra märken en lista av måsten som måste prickas av. Men det förvånar mig inte, för det är precis så det funkar för simpla hjärnor: såhär och såhär och såhär skall det vara, så blir det RÄTT, annars blir det FEL. Så funkar det ofta i småstäderna många av oss har flyttat ifrån, och även i cirklar där det är viktigt att ha koll på vad som är hippt, det må vara musik, mode eller konst.

Det genomgående temat i boken är att Destiny vill ha tillbaka sin pojkvän Ludwig. Han har lämnat henne för en nittonåring som har varit dykinstruktör i Australien. En tjej som har ett LIV! Det kan ju inte Destiny tävla med. Hon påbörjar ett sexstegsprogram för att få Ludwig tillbaka. Eftersom hon är dum i huvudet kommer hon inte på att hon skulle kunna skaffa ett liv själv och i så fall inte vara lika desperat efter att få tillbaka Ludwig. Eftersom boken aldrig bryr sig om att förklara vad som var så bra med Ludwig är det inte heller så lätt att engagera sig i Destinys haltande sexstegsprogram.

Jag börjar förstå varför personerna i den här boken (och en del andra) ägnar sig åt infodumpar kryddade med sarkasmer när de pratar med varandra. Det är för att de annars inte skulle komma ihåg vad de gjorde förra veckan. På de över fyrahundra sidor som bokens icke-handling smetar ut sig hinner tjejerna gå igenom sexupplevelser (bra och dåliga), könssjukdomar och några linor kola.

Under läsningen jämförde jag boken med några av de mest naiva sminkbloggarna, och var tacksam över att författaren ändå skrev hela meningar och någorlunda flytande. Men just som jag tänkte det kom jag till några sidor med riktigt dålig stavningskontroll, så jag tar tillbaka det.

Goda Pimm's-drinkar på Riche med en charmant engelsman. 
Jenny B kan hon också!

Jag brukar inte slösa tid på att läsa en bok utan handling och mening, men jag fick den i present av några trendkänsliga vänner och dagen efter en födelsedagsfest med rosévin kändes Stockholm Rosé som enda alternativet. Jag förstår inte syftet med boken. Då och då beter sig tjejerna extra fånigt, och då kanske det är meningen att man skall skratta, men jag kräver mer än så för att dra på smilbanden. Någon förståelse för hur skönt det är att bära Missoni och ett par perfekt balanserade Louboutin-skor ger den inte heller. Är det någon som blir lockad av bimbo-brudarnas dyra livsstil? Är Jenny B avundsjuk? Nej, jag har kanske en tiondel av vad de har och får ut mycket mer nöje av det än de verkar få.