Iggy & The Stooges på Gröna Lund

Med Raw Power intar de scenen, följt av Search & Destroy. "Tack, fucking tack!" säger Iggy Pop innan de kör vidare med Gimme Danger. Ljudet låter bra; skrällande gitarrer, mullrande bas och trummor, men allt är balanserat så att instrumenten hörs väl, inklusive saxofon och sång. Det är man tacksam för på en konsert, speciellt när man knappt ser bandet för den stora täta publiken. Och när inte Iggy rusar fram och tillbaka på scenen ger han sig av ned mot publiken. Och så får några lyckliga i publiken komma upp och dansa kring Hans Senighet i en låt!

The Stooges och Iggy Pop är inte bara röjiga och slamriga, utan riktigt bra musiker, väl samspelta på scen och med en massa bra låtar under sina bälten. Beyond the Law, I Wanna Be Your Dog, en lätt psykedelisk 1970, Kill City och Open Up and Bleed mullrar förbi, och så går bandet av scenen, en efter en. Nej! Det finns ju så många bra låtar kvar!

Ja, de kommer tillbaka, och spelar Penetration och No Fun så det ångar om hela bandet, inte bara från den halvnakne legenden som jobbar sig igenom vattenflaska efter vattenflaska. Det är en ljus, ljummen sensommarkväll med några kyliga fläktar, och det är så skönt att få höra The Passenger. Det är inte bara ett kort set med extranummer, det kommer flera låtar, Louie Louie, och så allra sist en ominös hälsning till alla snygga svenska tjejer: Your Pretty Face is Going to Hell. Det var en riktigt bra konsert med Iggy & The Stooges.