The Green Man's Heir av Juliet E. McKenna

Dryader kan välja att se ut som vanliga människor, men i sin naturliga form är det få som kan se dem. En av dem är Daniel Mackmain, vars mor är dryad, alltså en av andarna som hör till träden i skogen. Döttrar som dryader får med vanliga människor blir också dryader, men söner blir människor med några extra egenskaper - längre, mer attraktiva och med förmågan att se övernaturliga väsen. Daniel har också en naturlig fallenhet för att hantera trä, och försörjer sig som snickare och med att snida föremål att sälja på hantverksmässor.

Boken The Green Man's Heir ger oss ett landskap dubbelexponerat med varelser som döljer sitt verkliga jag i människoform, otäcka varelser i skogen och The Green Man. Men huvudpersonen är förankrad i människovärlden, och har inte hört så mycket om andra väsen och deras historier från sin mor. När ett otäckt mord i hans närhet verkar ha skett med övernaturliga förtecken måste han fråga sig fram, och även om dryader aldrig ljuger så är det inte säkert att de säger just det man behöver veta om man inte frågar exakt rätt. Men Daniel blev illa berörd av mordet på en ung flicka i skogen och vet att hans insats behövs för att sätta dit den icke-mänskliga mördaren. Dock hamnar han ju själv i polisens sikte när han gång på gång återvänder till brottsplatsen för egna undersökningar. Snart måste han hålla sig undan både världsliga och övernaturliga makter samtidigt som han försöker hitta förövaren och ett sätt att bekämpa den.

Dryader är som sagt svåra att få raka svar av, men därtill har de inte mycket till övers för najader, vattenandar. När Daniel börjar samarbeta med en najad fräser hans mor att han inte skall tro på henne, de ljuger hela tiden. Vem kan han nu lita på? Kanske står nu Daniels eget liv på spel om han fortsätter i arbetet med att ringa in och oskadliggöra de hatfulla krafterna som förstör och dödar människor i hans omgivning.

Juliet E. McKennas språk är rakt och enkelt, och handlingen är nog så spännande vare sig Daniel slåss mot illvilliga skogsmonster eller försöker ta reda på vad som orsakat de tilltagande skadorna i omgivningen. Miljöskildringarna ger en god förståelse för platserna och varelserna som befolkar dem. The Green Man's Heir är en engagerande och läsvärd bok.

Gatsby på Göteborgs Stadsteater

F. Scott Fitzgeralds korta roman The Great Gatsby och dess namne till huvudperson har blivit synonymt med rikedom, överdåd, fester öppna för alla men ändå med något ouppnåeligt. Det är spännande att Göteborgs Stadsteater tar fasta på fest-aspekten i sin uppsättning av Gatsby, men tyvärr gör det att handlingen splittras till scener som bara löst hänger samman.

Scenografins stora anslag är mäktigt, med skeppet som kan dras in i centrum eller projiceras på fonden som en väg till det efterlängtade, och Askans Dal som målas upp till en olyckans plats mitt emellan två glittrande punkter. Möbler och mode har touch av 1980-tal vilket delvis suddar ut gränsen mellan old money och new money vilken ju är så viktig i handlingen, men också gör det tydligt att hur mycket Gatsby än närmar sig dem han vill tillhöra och hur vulgärt de än beter sig så ser de fortfarande ned på honom.

Festinslagen är många - de muskulösa dansarnas S&M-rörelser är kraftfulla och lockande, och visst tål New York, New York att framföras två gånger i rad, men det bidrar som sagt till att de olika delarna av handlingen glider isär snarare än binds samman. När Jay Gatsby och Tom Buchanan båda konfronterar Daisy kastas ordet "älskar" fram och tillbaka tills det tappar sin betydelse. Det är också synd att de flesta på scenen måste skrika istället för att kunna nyansera sitt tal. Det finns det nästan bara rum för hos den äldre Nick Carraway (Niklas Falk) i hans kommentarer av vad han upplevde i sin ungdom. Föreställningen kommer långt på sin energi och sitt visuella anslag men det räcker inte hela vägen.

Länk till Göteborgs Stadsteaters sida om Gatsby

Foto: Ellika Henrikson