Amanda är en svensk konstnär som kom till Berlin för att arbeta på projektet Mur II. Vi mötte henne första gången i boken Döden är bara början, och följde henne genom fasansfulla händelser som blottlade en annan, grymmare verklighet bakom den vi vanligtvis ser. Nu har några år gått, och människor som äger konstverk som Amanda har skapat hör av sig och berättar att verken håller på att gå sönder. Det är inte så enkelt att plasten de är gjorda över blivit gammal och smulas sönder, processen är mer svårbegriplig än så. Men vad värre är, Amandas pass börjar också krackelera, och dokument från tiden innan Berlin försvinner ett i taget.
Samtidigt börjar andra minnen dyka upp i drömmar som är mer verkliga än drömmar brukar vara. Med inlevelse och känsla för detaljer beskrivs människor och miljöer i den spännande men farliga Weimarrepubliken, Berlin år 1929. En av personerna vars existens kan verifieras är George Patel, vilken några decennier senare blev en andlig ledare och guide till Metropolis för Moritz, en äldre man vi också mött tidigare i Mauerfall-trilogin vilken nu avslutas med boken De dödas stad. Amandas minnen av George skiljer sig från Moritz lika mycket som hennes minnen av platser i dåtidens Berlin skiljer sig från dagens miljöer. Tillbaka i 1930-talet bidrar också det politiska gatuvåldet till att trasa sönder slöjan mellan vår värld och den hårdare där bakom, dragande en bekväm glömska i sitt spår.
När ens identitet smulats sönder så att kreditkort inte längre fungerar kan man ändå klara sig rätt länge i Tyskland. Amanda får betalt i kontanter för sitt arbete i projektet Öppna Kreuzberg, där konstnärer och ungdomar med hjälp av gatukonst skall vidga passagerna mellan vår värld och Metropolis permanent. Är det på riktigt? Vet parkförvaltningen om vad deras uppdrag innebär? Har kanske någon smugit in egna, hemliga planer dolda av de offentliga direktiven? Eller än värre, finns det en illvillig baktanke med att inte bara öppna vägen in i, utan också ut ur Metropolis för varelser med onda intentioner för mänskligheten? Det tål att tänkas på, medan Amanda försöker hantera sin vacklande personlighet. Men kanske är det dags att acceptera att en del människor oundvikligen lockas av stämningen i Metropolis, hur underlig och farlig den än är.
Fler böcker av Gunilla Jonsson och Michael Petersén:
*** recensionsex ***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar