Lords of Uncreation av Adrian Tchaikovsky

I två tidigare böcker har vi sett outgrundliga Architects, stora som månar, dyka upp ur Unspace för att förgöra ännu en planet. Utom i de fallen då de kunnat övertalas att vända av någon Intermediary, en människa med speciella och i de flesta fall plågsamt inopererade egenskaper att kontakta Architects och även navigera i Unspace.

Adrian Tchaikovsky har målat upp ett universum av civilisationer och varelser som är väldigt olika mänskligheten. Det finns samarbeten och misstro på makronivå, men öga mot öga (eller vad det nu blir) är det personliga drivkrafter och vänskaper som styr vad som händer. Våra huvudpersoner som vi först såg i och kring bärgarskeppet Vulture God är utspridda på olika platser, varav den viktigaste förklaras i en ganska stor infodump på de första sidorna. Men visst är det spännande att läsa om artefakterna av en svunnen civilisation som kan hålla samman en atmosfär och gravitation trots att dess delar tycks hänga löst med stora glimtar av tom rymd emellan, och också om den uråldriga forskningsstation man lirkat in där, den där Inten Idris och Naeromathin Ahab påbörjade sin utforskning av Unspace i förra boken, Eyes of the Void.

Expeditionerna ned i Unspace och vad de finner där fascinerar mig mest, då vi förstår att där finns inte bara lösningen på problemet med att Architects utplånar allt intelligent liv, utan också grunderna till en skönt krånglig kosmologi vilket jag alltid uppskattar. Tchaikovsky är inte den skickligaste på att berätta om Idris oro och lockelse under de våghalsiga Unspace-färderna utan kommer farligt nära att upprepa sig tills det blir tråkigt, men det är ändå spännande att komma närmare och närmare historiens och universums mittpunkt.

Utanför Unspace finns som sagt också mycket att intresseras och förbryllas av: Aklu the Unspeakable, the Razor and the Hook med sin symboliska och konkreta roll som kraftfull gangster i Essiels komplicerade civilisation, är i sin tur förtjust i eller kanske till och med imponerad av hur människan Olli inte låter sig hindras av att vara född utan fungerande lemmar utan snabbt blir ett med de hjälpmedel hon kommer över. Genom Olli får vi inblick i Essiels ceremonier, underliga och svårbegripliga och kanske bra eller dåliga för dem som deltar. Alla tidigare huvudpersoner växer in i sina roller i Lords of Uncreation och får nästan i tur och ordning tillfälle att rädda universum tack vare just sitt eget bästa karaktärsdrag. Det känns alltid litet tomt när en lång och rik berättelse avslutas, och vissa frågetecken kvarstår efter sista sidan i trilogin The Final Architecture, men det var en skönt omtumlande resa med människor och andra varelser.

Fler böcker av Adrian Tchaikovsky:
Cage of Souls
The Tiger and the Wolf
Children of Time
Children of Ruin

Doors of Eden

Shards of Earth

Eyes of the Void