Ack, vilka vänner i nöden de är, filmerna och TV-serierna som hållit oss sällskap när vi inte har kunnat gå ut så mycket som vi velat! TV-serier låter oss lära känna personer under en längre tid och det gör det lättare för dem att stanna i minnet, men filmer kan vara så överväldigande att de också är svåra att glömma.
Man kan irritera sig på remakes och reboots av framgångsrika filmer och filmserier - är det bara profiten som styr? Men just i år har vi sett en klok och originell remake, nämligen den magnifika Dune, och så två filmer som har använt sig av tidigare filmer på ett intelligent sätt, Spider-Man: No Way Home och Matrix Resurrections. Nej, det handlar inte bara nostalgi utan om att leva vidare i den värld som filmerna har skapat, med respekt för de hängivna fansen som ser att historien och referenserna har förvaltats väl.
Andra filmer och serier har visat efterlängtad respekt mot människorna det handlar om, människor som behandlats illa och vars historia måste berättas för att de skall börja få upprättelse. Det händer i den drömska men brutala Underground Railroad, och i serien It's A Sin och filmserien Small Axe med historier hämtade från för bara några decennier sedan, och i det ytterst välspelade dramat Ma Rainey's Black Bottom.
Om vi rör oss bort från det realistiska finns det många underhållande och ändå tankeväckande serier: The Nevers och Raised By Wolves, två serier som jag längtar efter att se mer av, och WandaVision som på ett smart sätt rör sig genom TV-historien för att presentera en helt egen historia.
Och så har vi till allas glädje fått en andra säsong av How To With John Wilson, en serie som seglar emellan dokumentär och fiktion, humor och allvar, oro och tröst. Som livet självt fast litet snurrigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar