söndag 1 augusti 2010

Generation X av Douglas Coupland

Det är den tiden på året då Jenny B tar ett steg närmare förgängligheten. Som tröst och bot mot känslan av människans eviga ensamhet och skröplighet brukar en bok av Douglas Coupland fungera. För att inte missa något av hans verk började jag nu från början, med en bok jag inte förstår hur den kunnat undgå mig: Generation X.

Redan 1991 fångade Coupland en känsla som bara växt sig större och nu blivit ett bakgrundsbrus i så gott som alla moderna kulturyttringar. Tre ungdomar - Dag, Claire och Andy - har insett att de inte kommer att lyckas med det som brukade vara viktigt i livet: bilda familj och hitta ett jobb som varar resten av livet och känna sig nöjd med det. Det beror på ekonomin, på att de inte vill samma som sina föräldrar, och på att de ser att föräldrarna inte lyckades och nu lever de alla i röran efter det. Och dessutom vet de tre att de att de inte är så unga längre. De har dragit sig undan till Palm Springs, lever på enkla tjänstejobb bland alla rika pensionärer och berättar historier för varandra.

Vad som gör Generation X så mycket bättre än de flesta andra efterföljare i bok och på film är hur huvudpersonerna beter sig.
1. De tycker inte synd om sig själva. Den underton av vemod och förlorade chanser som de alla känner av, svullnar inte upp i självömkan och gnäll.
2. De tror inte de är bättre än andra. Jo, det finns släktingar och andra i deras närhet som de ser på som om de vore utomjordingar, men inte med någon nedlåtenhet.
3. De tror inte att de är unika. De förstår att det de känner, känner hundratusentals andra i samma omständigheter som de själva. Det blir extra tydligt av ordlistan som löper i fotnötterna, med förklaringar på företeelser ur Generation X' vardagsliv. Här några exempel på vad vi alla kan känna av:

Occupational Slumming: Taking a job well beneath one's skill or educational level as a means of retreat from adult responsibilities and/or avoiding possible failure in one's true occupation.

Derision Preemption: A life-style tactic; the refusal to go out on any sort of emotional limb so as to avoid mockery from peers.

Japp, allt det här säger Coupland så mycket bättre än jag och alla epigoner i den ironiska generationen. På sida efter sida dyker hans smarta formuleringar upp, utan att han behöver peka ut dem och hålla fram dem som en sämre författare skulle göra med sådana guldklimpar. Jag tycker att Generation X är den minst sammanhållna och engagerande av alla Douglas Couplands böcker. Men den är fortfarande en av de viktigaste grundstenarna i världen vi lever i idag.

Fler böcker av Douglas Coupland: 
Shampoo Planet
Life After God
Girlfriend in a Coma
Miss Wyoming
All Families are Psychotic 
Hey Nostradamus!
JPod
The Gum Thief

9 kommentarer:

  1. Aj då, ett år äldre? (eller: ännu ett år klokare och ett år rikare av upplevelser och vackra minnen?)

    Coupland har jag inte läst än, tror jag i alla fall. För hans böcker känns så bekanta. Bra de fungerar som tröstböcker för dig..

    SvaraRadera
  2. Just det, Hermia, så är det! Det är inget jag är ledsen för i sig, du har rätt i att man får fler upplevelser och minnen som man kan vara glad över. Men ändå kommer den där känslan av att vara ensam på ett sandkorn i rymden. Couplands böcker träffar alltid rätt ton för att jag skall känna igen mig och känna mig tröstad. Han har min eviga tacksamhet! Hur evig den nu blir...

    SvaraRadera
  3. Jag brukar kalla det augustivemod. I år kom det tidigt! I mitt fall för att det är så mörkt helt plötsligt...

    Kul att läsa om Coupland, honom upptäckte jag väldigt sent. men jag är lite för gammal också. :-)

    SvaraRadera
  4. Jo och visst känner jag igen mig i känslan du beskriver. Att leva överhuvudtaget är rätt märkligt. Ändå på ngt konstigt vis tycker jag det är lättare nu att bli äldre.
    Grattis, (trots allt..) förstås!

    SvaraRadera
  5. Tack, Hermia! Snowflake, jag drömmer om att det är några sommardagar kvar då jag kan sitta i parken och läsa. Det och Coupland är min bästa bot mot vemodet.

    SvaraRadera
  6. Snart dags för Ciupland för mig då. :-) Ska förresten på opera imorgon, Vadstena-akademiens. Det blir spännande.

    SvaraRadera
  7. Snowflake, hoppas han kan bli en gosig snuttefilt för dig också! Det behöver man ibland. Ha det så kul imorgon!

    SvaraRadera
  8. gillade coupland när det begav sig, men den här typen av modern samtidslitteratur tenderar att dateras snabbt, ungefär som klubbmusiktrender. motsvarighet 2010 (som dessutom är mindre besvärande sentimental); sam lipsyte - the ask.

    SvaraRadera
  9. Jodå, det som bara surfar på vad som är inne för stunden blir snabbt daterat. Men jag blev överraskad av att Generation X håller än. Redan 1991 satte han ord på tendenser som bara växt sig starkare. Förutom avsaknaden av mobiltelefoner och Facebook känns det som att boken kunde varit skriven idag.

    SvaraRadera