Is the Multiverse the new Time Travel?
För hundra år sedan var relativitetsteorin det nya heta, och då skrev man berättelser om rymdresor och tidsresor med den i bakhuvudet. Nu är det kvantfysik som är i ropet, och därför handlar många science fiction-historier om multiversum och parallella världar. Från att ha funnits i SF-böcker länge har det blivit del av det allmänna medvetandet i filmer som Dr Strange and the Multiverse of Madness, och Everything Everywhere All At Once. En bra sak med att förståelsen av multiversum numera är så utbredd, är att man då inte behöver förklara konceptet utan kan låta berättelsen fokusera på andra saker - bygga en spännande story, eller utforska betydelsen av parallella universa för en persons relationer och karaktärsutveckling.
En positiv effekt i dagens användande av multiversa är att det löser diskussionen om vad som är kanon i en franchise där det skett flera reboot-ningar. Allt kan vara kanon! Alla Spiderman existerar sida vid sida, tillsammans med sina egna historier. Då de alla är etablerade i sina egna världar vet publiken direkt vilka bakgrunder och problem de bär med sig när de kommer in i handlingen.
Det finns olika varianter på berättelser i ett multiversum. I den första vet åskådarna men inte de agerande karaktärerna att det existerar parallella världar, som i filmerna Sliding Doors och Yesterday. Nästa steg är att de är medvetna om det, påverkas av det och agerar på det, som i Everything Everywhere All At Once och It's A Wonderful Life. Ytterligare ett steg går in i metafiktionen när karaktärerna vet om att de är fiktiva, som i Deadpool & Wolverine.
Parallella världar är ett sätt att utforska möjligheter, en dröm om att allt skulle kunna vara annorlunda. Men om allt är möjligt, hur får man det att upplevas (i berättelser) som att ett val faktiskt betyder något? Man behöver låta valet och konsekvenserna vara känslomässigt viktigt för personen, och då blir handlingen karaktärsdriven. Multiversum kan stå som metafor för något annat. Å andra sidan kan det bara vara grunden för eller en del i en riktigt spännande handling!
Solarpunk: Building Better Tomorrows
Solarpunk-panelen uttryckte en viss oro för att solarpunk skall gå samma väg som cyberpunk, nämligen bli så mainstream att den tappar sin skärpa och glöms bort. Men efter viss diskussion (och en påminnelse om att cyberpunk är på väg tillbaka) framkom också åsikten att det var när cyberpunken blev etablerad i medvetandet som den drev utvecklingen, tekniskt och socialt. "Punk" kommer alltid att vara något i utkanten, och man kan inte göra uppror hela tiden.
Dock syns faran med att solarpunk och dess vision om ett ekologiskt och inkluderande samhälle blir kommersialiserat, sålt som en vara där förpackningen är ny och grön men innehållet detsamma. Och än så länge finns det ett gap mellan dagens samhälle och det som beskrivs i solarpunk-berättelser - hur tar vi oss dit? Tänk också på att solarpunk inte är utopia, det kommer alltid att finnas människor som vantrivs eller faller genom nätet. Men det är bra om solarpunk-idealen om jämvikt med naturen delas av alla, även av dem som är (politiskt) olika en själv, inte bara delas av en grupp som står mot en annan grupp.
It's Life, Jim, but not as we know it
Det var en kunnig och spirituell panel som talade om liv på andra planeter än jorden. När vi letar efter utomjordiskt liv vet vi inte hur annorlunda det kan vara än det vi känner, för vi har bara en enda planet med en form av liv att jämföra med. Vår sample size N=1. Eller snarare, eftersom vi inte förstår oss på allt liv på jorden, N=0.5 eller mindre. Men om vi fann liv på en annan planet, tänk om det då är så väldigt annorlunda att vi inte skulle få bättre förståelse för vad liv är, om N=2. Och så vidare, tänk om vi till slut sitter där med N=N och fortfarande ingen entydig klassificering av vad som utgör liv?
Det kanske är ett lyxproblem så länge som vi inte har möjlighet att undersöka om det finns liv på andra planeter ens i vårt eget solsystem. Men vi är på väg! Det har sänts två expeditioner mot Jupiters månar, JUICE från ESA som skall komma fram 2031, och en annan från NASA som skall komma fram året innan. Och Perseverance på Mars har under sin långsamma färd samlat ihop prover i burkar som den har lämnat efter sig, bland annat av en mycket intressant formation som ser ut att kunna vara efterlämningar av utdött liv. Dock är det inte planerat någon mission för att åka till Mars och hämta tillbaka något, så burkarna står där och väntar. Om vi skulle upptäcka liv i solsystemet är det dock hög chans att det liknar vårt, att panspermia-teorin stämmer åtminstone mellan våra planeter och månar där mikrober har spridits via asteroider och meteoriter som slagit ned. Frågan är ändå hur gamla och olika vårt liv dessa former av liv är.
Liv på planeter kring andra stjärnor kan man än så länge bara beräkna sig till från vad man läser ur dess atmosfärer. Ett tag sågs syre som en säker markör för biologiska processer - tills man alldeles nyligen hittade ett manganfält på havsbotten som producerar syre från vatten. På tal om det så hittar man hela tiden nya extremofiler på utmanande ställen på jorden, med annorlunda metabolism som ställer på huvudet vad vi vet om liv. Men på Jupiters månar Io och Europa finns stora samlingar av metan, och om det finns liv där så borde det vara olikt det på jorden. Om några år får vi litet mer data om det!
Homelessness in Genre Fiction
I den samlade panelen hade Steve Toase och Terry Windling personliga erfarenheter av att under perioder inte ha någonstans att bo eller bara tillfälliga osäkra boenden, Nayab Khalid arbetar med hemlösa i Glasgow och moderatorn Marie Vibbert har skrivit berättelser där hemlösa figurerar. Det man lyfte fram var att hemlösa ofta (i berättelser och verkligheten) behandlas som mindre viktiga, anonyma personer utan namn, historia och personlighet och vars enda egenskap är att vara hemlösa, kanske dö för att driva handlingen framåt. Om man vill skriva om hemlösa bör man ge dem intressen och karaktärsdrag förutom att vara hemlösa. Panelen gav också exempel på problem som uppstår när hemförhållanden är osäkra, när man inte har någon adress eller inte någonstans att åka på lovet när studentrummen på universitetet stängs. Många möjligheter försvinner när man inte har något hem eller bara ett osäkert hem.
Hemlösa kan ofta se det som viktigt att upprätthålla sin egen ordning, sköta hygienen och ha välskötta kläder, för annars blir de osynliga eller förbisedda eller utstötta ur det övriga samhället som de kanske ändå vill vara kvar i. Något vi kan göra är att stanna och tala med hemlösa för att de skall känna att de ses och räknas.
Många sagor handlar om mer eller mindre hemlösa personer, och sagorna kan vara en hjälp för en hemlös person att hantera sin situation: vem man skall akta sig för, att finna en grupp av vänner och stötta varandra, att bestämma sin historia och ge den ett lyckligt slut. Skulle magi kunna trolla bort all hemlöshet? Det skulle då inte funka med en one-size-fits-all-trollformel, för alla är olika och behöver just sin egen form av magi.
Hej Jenny"! Jag tyckte det var mycket spännande med det du skriver om tidsresor, liv på andra planeter och om hur man borde bemöta hemlösa! Marika Frykholm
SvaraRadera