måndag 12 augusti 2024

WorldCon 2024 söndag

I Sing the Body Robotic – The Anatomy of Future Bodies
Min söndag började med en riktigt givande paneldiskussion om bioengineering, implantat, proteser och nanoteknologi för att förbättra våra kroppar, och vad som är möjligt och tillrådligt ur praktiska och etiska synvinklar. Benjamin C. Kinney inledde med att fråga vad som menas med förbättring av våra kroppar - vad räknas som bättre, eller mer värdefullt? Med erfarenheter från sin läkarutbildning och praktik som psykiater talade Justin C. Key om hur många sjukdomsfall - allt från cancer i bukspottkörteln till bipolära skov - skulle kunna upptäckas i förväg och motverkas om man hade mer detaljerad och kontinuerlig övervakning av viktiga värden i kroppen. Å andra sidan, om man fick tillgång till sina egna siffror skulle det lätt kunna bli att man fastnar i att kolla dem om och om igen, likt doom scrolling på sociala medier. Och det är stor risk att försäkringsbolag använder sig av siffrorna till ens nackdel.

Skall vi ändra oss själva istället för att ändra omgivningen - modifiera blivande astronauter istället för att terraforma planeter? Men att göra detta vid en människas tillblivelse är att för all framtid förvisa hen från vårt eget samhälle, för att hen inte kan överleva där, bara i en annan miljö. Liknande tankegångar finns om att bota sjukdomar och hälsoproblem så tidigt som möjligt, innan det nyfödda eller ofödda barnet kan göra valet själv. Vilken utvärderingsprocess för det som vi än tänker ut kommer att ha brister.

Problem som existerar redan idag är att de som fått de första versionerna av något livsviktigt implantat inte kan uppgradera när det kommer nya, bättre versioner. Ett företag som tillverkar ögonimplantat gick i konkurs - vad händer om deras kunder/patienter får problem?

En del tycker att känslor är något animalistiskt som de skulle vilja lämna bakom sig för att bli en mer logisk varelse. Justina Robson håller inte med - några av sina dummaste beslut fattade hon efter logisk analys, inte känslomässiga val. En hjärna i en burk eller uppladdad till dator kommer heller inte att vara ett fullödigt alternativ. Du kan inte ladda upp en panter till en racerbil bara för att båda är snabba. Våra kroppar är våra hem. Hur gör vi våra hem så bra som möjligt? Hur kan vi med teknikens hjälp uppfatta mer av våra känslor och upplevelser?

Cosmic Odyssey - Thinking Beyond Earth
I form av ett business proposal lade Ken Gordon i tur och ordning fram en rad förslag och aspekter på ett tänkt månkoloni projekt för Josh Gribben. Det speciella är att Josh Gribben nyligen tillbringade 18 dagar som Analog Astronaut, alltså fortfarande på jorden men under omständigheter som om han och fem andra vore på en månkoloni. Därför kunde han instämma eller avfärda Gordons förslag och bidra med egna observationer från tiden som månfarare, allt under spirituellt samtal i lätt och uppmuntrande ton.

Deras månstation bestod av sex återbrukade containrar dedikerade till olika ändamål. I biolabbet fanns en hydroponisk och en aeroponisk avdelning. De hann inte få någon frukt men växterna blev stora. Vad de hade att äta kom från påsar med pulver som med tillsatt vatten blev tråkig och inte så god sörja, även med fri kryddning. En publikmedlem påpekade att Ken Gordons förslag om att låta mästerkockar designa deras mat faktiskt är ämne för en TV-show redan. Josh Gribben underströk hur väldigt bra det vore att kunna se fram emot GOD mat tre gånger om dagen.

Till underhållning kan de ju inte ha med pappersböcker men fullproppade läsplattor. Det är bra internetuppkoppling på ISS så de får se till att det är det även på månen! Men under de två veckorna hann de bara se två filmer tillsammas, i korta omgångar då dagarna var fullbokade med jobb: The Martian och Interstellar. Fast kanske vill man hellre se gräs och natur när man är på månen...

Underhållning visade sig vara riktigt viktigt för den lilla besättningen. En av de medföljande satt varje dag och ritade ihop en tecknad serie om vad som hänt, och det var mycket bra och motiverande för gruppen att få läsa om sig själva med en komisk touch varje dag, likaså den coola affischen hon ritade av dem, och deras egen sång.


Varje dag mättes deltagarnas puls och liknande, och varje dag hade Josh och kaptenen genomgång med mission control för att diskutera om någon av dem hade förhöjda värden och vad det kunde bero på. Men olyckor kan hända, och vad gör man då? Redan tidigt i expeditionen snubblade kaptenen till litet lätt, ingen skada skedd tänkte man. Men fyra timmar senare vred hon sig i plågor över en ryggkota som hamnat snett. Fanns det tillräckligt med värktabletter, skulle hon kunna klara sig tiden ut? Efter en vecka var hon återställd, men den plötsliga omkastningen i befälsordning var en överraskning och något att arbeta med.

Nästan halva träningen innan expeditionen var att förstå och acceptera hur andra kan krångla, och förstå sig själv i när man bör vifta undan sin irritation, eller ta upp den med den andra personen direkt så att det inte växer till ett stort problem. Vi i salen var eniga om att alla skulle behöva sådan träning! Ändå växte irritationen, speciellt över efterlämnade tandkrämsklickar i den gemensamma hygienstationen.

Under dagarna på månstationen hade de ett Alien-ögonblick! Under de sex timmar som dörren stod öppen, innan den stängdes och låstes, så smet det in en groda. Någon dag senare blev grodan en överraskning för en av dem. Vad skulle de göra? De fångade in grodan och lämnade den i ut-luckan, där andra människor tog emot den. Grodan förevigades i de dagliga serierna, och efter det skylldes allt som gick fel på Spacefrog.

Settling the Solar System - Building a Space Society
Egentligen har vi ingen anledning att flytta ut till andra planeter nu - jorden är beboelig och har plats för fler. Om vi skulle flytta ut i rymden så vore det av nyfikenhet, för att utforska och upptäcka nytt. Geoffrey Landis som jobbar för NASA trodde att den nuvarande rymdhetsen med biljonärer som bygger rymdskepp är en fluga. Mer troliga rymdkolonisatörer är religiösa sekter, likt de som koloniserade Nordamerika för att få utöva sin egen religion i fred. Men likheterna slutar där, för i Nordamerika fanns resurser för överlevnad, men i rymden kommer man att behöva tillföra mycket för att klara sig. Det är mycket långt till att en koloni på Mars, månen eller en asteroid skulle kunna bli självförsörjande, men det är inte omöjligt!

Mars är i ropet nu, men egentligen är det mycket som talar emot att den vore en bra plats för en mänsklig koloni av flera anledningar som den låga gravitationen och bristen på magnetfält som lämnar öppet för strålning som är skadlig för människokroppen. Geoffrey Landis ser svävande kolonier på Venus som en bättre kandidat - ovanför de tjockaste gasmolnen och under de tunnare molnen vilka ändå ger skydd och en solinstrålning som kan jämföras med jorden.

Däremot kan den lättare gravitationen på Mars förenkla för tung industri, så kanske kommer den att flytta dit. Kanske kommer materialvetenskap att göra nya framsteg under dessa förhållanden. Gruvdrift på asteroider är dock inte lika enkelt som man verkar säga nu. Asteroiden med upptäckt störst andel sällsynta jordartsmetaller (palladium, iridium, platinum och också guld) har fortfarande bara ytterst små promilleandelar inuti stora stenblock. Om vi ändå skulle börja med gruvdrift på asteroider kommer den nog att vara automatiserad, inte skötas av Belters som flyger från asteroid till asteroid. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar