Pyramids av Terry Pratchett

Att bli kung är inte alltid så eftersträvansvärt på Discworld, då man till exempel ofta har rivaler som förkortar ens liv. Att bli kung i Djelibeybi är inte lika stressigt på det sättet då kungarna också är gudar och vördade av folket. När en kung dör blir han också lagd i en imponerande pyramid och omgiven av tjänare och föremål han kan behöva i det lika luxuriösa livet efter detta. Men kung Pteppicymon XXVII hatar pyramider och skulle hellre vilja få en sjöbegravning. Och tyvärr behöver han efter sin död sitta och se på när de skickliga hantverkarna drar ut hans inälvor och lindar honom till en mumie, för det stämmer, DÖDEN kommer bara förbi för att upplysa Pteppicymon XXVII om att han är död, han drar inte vidare någonstans efter händelsen.

Nu är det dags för sonen med det litet kortare smeknamnet Teppic att hämtas till tronen. Han har tränats till lönnmördare i Ankh-Morpork och där lärt sig uppskatta bekvämligheter som rinnande vatten och mjuka madrasser. Men traditionerna måste följas, och den allra största och maffigaste pyramiden skall byggas för att husera Pteppicymon XXVII, då protesterna från spöket i fråga klingar ohörda.

På 1980-talet talades det en del om pyramidernas mystiska krafter; att de kunde göra slöa rakblad skarpa, bevara dem som sov där och vara ett skydd mot när de magnetiska polerna byter plats. Och här märker vi att det är sant! Men det är inte bara på grund av deras perfekta proportioner, utan också på grund av att de ansvariga arkitekterna behöver använda sig av magi redan för att bygga dem. Och nu, vid byggandet av den största och maffigaste pyramiden, börjar de till slut att tappa kontrollen över den svårbestämda magin. När alla religiösa föreställningar i Djelibeybi blir verklighet blir det inte så harmoniskt som man hade hoppats. Men underhållande för oss läsare!

Fler böcker av Terry Pratchett:
The Colour of Magic
The Light Fantastic
Equal Rites 
Mort
Sourcery
Wyrd Sisters

Good Omens