fredag 11 februari 2022

Svart krabba av Jerker Virdborg

Befälsordningen är tydlig, och soldaten är längst ned i kedjan och måste alltid lyda order. Karl Edh är sänd från sitt kompani långt upp i norr till en ny grupp på västkusten, på order av den lätt mytiske Radd. Det är oklart varför, för resan är lång och besvärlig och säkert också farlig. Under upptakten till uppdraget hinner vi få en bild av Sverige (?) i krig. Fiendens bakgrund skrivs aldrig ut, men vi får veta att vi har gjort stora landförluster och ingen plats verkar längre säker. Bit för bit tunnas också stridsledningen ut och blir osäkrare, särskilt på gräsrotsnivå där det är svårt eller till och med förbjudet att få en helhetsbild av läget.

Väl framme i Tessenøy, slutmålet, får Edh veta att han skall utföra ett specialuppdrag tillsammans med tre andra. Man håller inne med informationen i det längsta, men till slut kommer ordern, och då följer starten mycket snart. Det gäller att frakta en hemlig last till en annan försvarspunkt, på en farlig rutt genom skärgården där fienden också har posteringar. Färden skall gå över den tjocka isen och bland annat är Edh utvald för sina tidigare prestationer i skridskotävlingar.

Uppdraget är riskabelt i sig själv; att hastigt ta sig genom fiendeland i iskallt väder över is som kanske inte alltid håller. Till det hela kommer att misstron inom gruppen är stor. Två av de övriga satte in sitt översittarbeteende redan vid första mötet och glädjande nog käftade Edh tillbaka. Men nu är det svårt att veta om de går att lita på, och om de å sin sida litar på vår huvudperson. Dessutom var han redan innan kriget bräcklig mentalt, och flera års strider, dödliga attacker i hans närhet och det osäkra läget har gjort sitt till.

Jerker Virdborg beskriver mycket precist och trovärdigt den dysfunktionella gruppdynamiken; den fysiska smärtan av att skrinna, falla, vara utmattad och skadad och tvinga sig vidare; den psykologiska förvirringen inför det skiftande landskapet och ovissheten om vad som kan vänta på nästa holme. Miljöskildringarna av mörker och gråskalor av is blir mycket levande. Språket flyter lätt och naturligt liksom läsningen, och om spänningen varierar i art från nålstick över skräck till utdragen terror, så är den hög och lockande från början till slut.

Fler böcker av Jerker Virdborg:
Försvinnarna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar