Falling Water

Burton är säkerhetschef för ett stort bolag. Det finns alltid saker att städa upp efter de vårdslösa anställda, men nu händer det ovanligt underliga saker inför en stor affär med internationella deltagare.

Taka är polis och stöter på flera konstiga detaljer i fallen han utreder - en självmordssekt, alla klädda i gröna skor, med kopplingar till en avsides beläget grupp som också verkar ha kopplingar till hans mor, som varit paralyserad i flera år.

Tess är skicklig på att urskilja trender som kommer att växa sig stora, men har en oro i sitt liv - hon är säker på att hon har fött ett barn, men alla säger till henne att det aldrig har hänt. Hon rekryteras av tech-miljonären Bill Boerg för att drömma aktivt och visar sig vara en naturbegåvning, ytterst skicklig i att finna andra personer som drömmer samtidigt. Även Burton och Taka börjar få livliga men mystiska drömmar och händelserna där börjar också dyka upp i deras vakna vardag. 

Drömvärlden vi får se är just så suddig och svårgripbar som drömmar är, med svårbegripliga skeenden och en egen logik. Bit för bit märker vi hur de tre personernas drömmar och vakna upptäckter börjar handla om liknande saker, litet skrämmande för stunden och oroväckande på ett djupare plan. För i drömvärlden finns det aktörer som verkar kunna manipulera människor och händelser med efterverkningar även i vår värld, och det är oroväckande hur hemma de känner sig och hur målmedvetet de jobbar på alla plan för att deras grymma planer skall gå i lås.

Första säsongen av Falling Water är mycket spännande, med internationella konspirationer och rivaliserande grupper med oklara mål och där det är svårt att veta vem man kan lita på. De hypnotiska stämningarna i drömmarna och deras oförklarade potential är förvirrande och lockande.

Helt i onödan gjordes en andra säsong med en mycket mer banal inriktning. Nu möter vi en drömmare som plågar andra och det blir till simpla skräckscener. Våra drömmare kastar om sina allianser hux flux och kastar sig in i sina drömmar närmast som partytrick. Litet intressant är sidohistorian där en av skurkarna från säsong ett går i tjänst hos en iskall och spännande kvinna med stort inflytande bakom kulisserna i politiken, men i övrigt är serien pinsamt dålig, och då den slutar i limbo är det bättre att bara se första säsongen och strunta i den andra.