Den mesta teatern under 2021 såg jag fortfarande via skärmen, vilket ofta drar ned upplevelsen och inlevelsen. Tack och lov har jag också kunnat komma iväg på föreställningar i verkliga livet igen. Dock har få av dem gjort mig riktigt nöjd, men jag har ändå aldrig ångrat att jag har gått dit.
Uppsala Stadsteater spelade under hösten flera intressanta föreställningar, varav jag tyvärr inte hann se alla som jag hade velat gå på. Det blev så att Matrixen var en av de första pjäserna jag såg i verkliga livet efter att restriktionerna hade lättats, och det gjorde mig förstås extra upprymd. Men därtill var det en rolig och smart parafrasering på den moderna klassikern The Matrix och sevärd i sin egen rätt.
En del pjäser är mer av teoretiska berg- och dalbanor och då kan de passa lika bra som strömmad föreställning och/eller som Reading, där skådespelarna läser sina repliker från papper. Det gör Teater Playhouse med den förtjänsten, och även om inte alla pjäser gör sig i det formatet, så var den kusliga och täta Ideation en fullträff.
Likaså strömmad teater, men nu en klassisk uppsättning med intressant scenografi bidrog den italienska teatern Teatro Torino med till de europeiska teaterdagarna som gjordes tillgängliga för en bred publik - tack för det! Den spännande pjäsen Così è (se vi pare) / Så är det (om ni tror det) av Luigi Pirandelli hade en historia som lekte med föreställningen om vad en berättelse kan ge sin läsare/lyssnare/tittare, på ett nyfiket men självsäkert sätt enligt tidsandan för hundra år sedan.
Bäst av alla föreställningar i år var faktiskt musikalföreställningen på Stadsteatern om Robert Brobergs liv, Roberts Broberg- och Dalbana. Det var bra att huvudpersonens livshistoria fick berättas och få glans av de fantastiska låtarna han skrev. Det finns några föreställningar kvar i januari, passa på att se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar