Economics of generation star ships
Jesper Stages föredrag på kongresserna är alltid informativa och underhållande, med en välbehövlig blick på idéer för framtiden som bottnar i gedigen kunskap om utveckling och drivkrafter i existerande ekonomiska system. Den här gången talade han om resursanvändning och restriktioner på generationsskepp med bas i forskning på området.
Det är en hel del som miljön vi lever i måste kunna göra för oss, vare sig vi bor på jorden eller på ett skepp med en fix mängd resurser. Det kan sammanfattas i en koncis lista:
1. hålla oss vid liv genom att förse oss med vatten, luft och mat
2. rekreation i form av tid i naturen - dock kan man tänka sig att andra generationen på ett generationsskepp skulle ha mindre behov av det då de inte har minnen av naturen
3. råmaterial till att skapa nytt, reparera och ersätta det som går sönder
4. ta hand om avfall
Att vår miljö på jorden kan göra detta för oss beror dels på att det faller in obegränsat med energi från solen, och också på en mängd processer vi inte förstår fullt ut idag. Man skulle alltså behöva replikera de här förutsättningarna på ett skepp med begränsade resurser, men kom som sagt ihåg att vi ännu inte har full koll på vilka alla livsnödvändiga processer är och dessutom är rätt bra på att störa dem redan här på jorden.
Man skulle också behöva anpassa sig till ett system utan ekonomisk tillväxt, och utveckla återvinningsprocesser och avfallshantering som är så gott som 100% perfekt, inte mycket mindre, för då kommer viktiga resurser att försvinna. Dock ser vi redan idag att en del råvaror är dyra att återvinna, och att energin som används är dyrbarare än resultatet av återvinningen, och energi kommer också att vara en ransoneringsvara på ett skepp. Vad gäller nedskräpning så kommer sådant som ses som slarv idag att vara livsfarligt och rent kriminellt, för minsta resursslöseri är att stjäla från framtida generationer, för att inte tala om att litet smuts kan förstöra stora livsnödvändiga processer.
Nu behöver man inte ha så lågt anseende om människans förmågor - allt ovanstående är tekniska problem som mänskligheten mycket väl skulle kunna lösa. Men om vi gör det - skall vi då använda kunskapen till att bygga generationsskepp? Är det inte bättre att städa upp på jorden och optimera livet här? För egen del hoppas jag på båda scenarierna!
Under det timslånga föredraget varvades fakta med intressanta exempel ur litteratur och film, där man kunde se hur (manus-)författare år efter år fördjupade frågeställningen och såg nya problem och också nya förslag på lösningar.
Don Wilcox The voyage that lasted 600 years (1940) är den första kända boken i genren, och redan den innehåller många av de byggstenar som fortfarande är viktiga.
Robert Heinleins Universe (1941) tar upp återvinning.
Judith Merrills Wish Upon A Star (1958) visar upp en syn på kvinnor (omvårdande) och män (ledare) som vi kan skratta men också rysa åt idag, vilket väl besättningen på skeppet också gjorde men i omvända proportioner.
Harry Harrisons Captive Universe vill lösa problemet med resursanvändning genom att befolka sitt skepp med azteker, vilka redan är vana att leva enkelt men tyvärr också grymt nog hålls efter av en cynisk grupp av övervakare.
TV-serien The Starlost skrevs av en senare ångerfull Harlan Ellison och fastän den kan pekas ut som mycket dålig så tar den upp relevanta problem, som att miljön förgiftas av ett industrikomplex som arbetar för högtryck.
Intressanta böcker från 1990-talet är Gene Wolfes The Book of the Long Sun och Molly Glass The Dazzle of Day, och från senare tid har vi också många läsvärda böcker som i olika hög grad tar upp komplexiteten i att hålla ett generationsskepp och dess invånare välfungerande. Det är spännande att se hur författare tänker vidare på det som redan skrivits och nya aspekter har upptäckts i verkligheten, så jag ser fram emot ännu fler försök till realistiska beskrivningar som kanske också kan inspirera till motsvarande försök här på marknivå.
Författarfika med Adrian Tchaikovsky
Tack vare den nödvändiga senareläggningen av Fantastika har jag hunnit läsa en hel del böcker av Adrian Tchaikovsky och var glad att kunna småprata med honom i grupp som en av programpunkterna. Alla i gruppen hade olika favoritböcker, många av dem hade jag knappt hört talas om men har blivit intresserad av att läsa. Det gäller Guns of the Dawn, en fantasybok med drag av vårt 1800-tal som Tchaikovsky kunde berätta att han försöker få amerikanska filmmakare intresserade av. Det var intressant att få höra litet mer om vad som händer bakom kulisserna, till exempel att han och hans agent ofta kan driva igenom vilken omslagsbild som skall användas, vilket de större förlagen är förvånansvärt dåliga på, medan de oftare får böja sig när förlaget vill ha en engagerande titel. Portia's Children var ursprungstiteln på Children of Time, och Braingarden var namnet på Doors of Eden men då såg man risken att folk skulle tro att det var en zombienovell.
Adrian Tchaikovsky berättar att han håller på att undersöka fenomenet hivemind i fler böcker. Hittills har han ju varit mycket "insecty" men det finns andra sätt att skapa ett svärm-medvetande och det låter som att vi kommer att få mer av det i den kommande boken Eyes of the Void. Men generellt tänker han på att det finns tecken på att våra egna medvetanden egentligen drivs av enkla hivemind-regler och allt vi upplever som vår personlighet och egna val är efterhandskonstruktioner.
På tal om Eyes of the Void och Shards of Earth blev jag glad att höra att Tchaikovsky ursprungligen hade många fler förklaringar i boken, men att hans redaktör bad honom att stryka dem. För egen del hade jag gärna haft kvar dem, då det initiala staplandet av fantastiska fenomen och historiska händelser kändes mer som fantasy än science fiction, men jag tvivlade aldrig på att Tchaikovsky hade djupare förklaringar av dem och nu hoppas jag på att få det utportionerat i de kommande böckerna. Faktum är att det är de förklarande delarna han själv tycker är viktigast och i Doors of Eden strukturerade han berättelsen så att ingen skulle kunna tvinga honom att stryka dem! Jag passade på att önska mig några fler berättelser från världarna han skapat, kanske någon novell från ett par av de mest intressanta evolutionerna.
När Adrian Tchaikovsky berättade att han har kontrakt på att skriva sex långnoveller undrade någon om han inte var orolig för att få slut på idéer. Så betryggande det var att höra att det inte är någon fara, han svämmar över av idéer! Långnoveller är också hans idealformat, för mittendelen av en bok kan bli litet trög, men i en långnovell finns det bara en början och ett slut så det är den perfekta formen för att skissa upp en intressant idé. Med det i tankarna ser jag fram emot att läsa fler av Tchaikovskys långnoveller, men kanske först den bok han själv säger är hans bästa, Dogs of War.
Så intressant!
SvaraRaderaJa, det finns så mycket spännande att höra de här dagarna, och ändå missar man några föredrag för att de går samtidigt med andra eller för att man måste äta... Då skulle man behöva klona sig, haha!
SvaraRadera