Bipaviljongen av Leena Krohn

Det är sådär småtrevligt och också svindlande att läsa om huset som Leena Krohns berättarröst kallar för Bipaviljongen. Vilka underliga och fantasieggande grupper som samlas där! Visst vet vi att människor med udda intressen hittar varandra på nätet, men här möts de i veckovisa träffar för att diskutera eller arbeta med sina underligt livfulla hartsdockor: inte bara Herpetologiska föreningen och Kommunalvetenskapens främjare, utan också Stormälskarna, Självvalt fattiga och Profeterna. Byggnaden var en gång ett sinnessjukhus med det poetiska namnet Själssjukas stödstation, och berättarens mormor som arbetade där kallade de intagna för De själiska.

Än en gång är kapitlen i Leena Krohns bok korta men mycket innehållsrika; två-tre sidor räcker för att introducera en ny sammanslutning och några av deltagarnas bakgrund och egenheter. Vår berättare har själv sökt sig till cirkeln med namnet Föränderlig verklighet. Där är det meningen att deltagarna skall berätta om ovanliga upplevelser, och från att ha velat höra "stollarna" och få stoff att skriva om övergår vår huvudperson till att fundera på vilken egen berättelse som skall duga för att hon skall få räknas dit.

Men även utanför den cirkeln får vi läsa om underligheter, och ju mer vi får veta om människorna kring Bipaviljongen, desto mer hänger deras historier samman. Och helt verklighetsförankrad men intensivt längtande till (förra) sekelskiftets Wien (vilket jag starkt sympatiserar med) är Lady Lai som driver teatergruppen Hjärta & Lever. Den teaterföreställning hon sätter upp beskriver Emma Ecksteins liv, som förstördes av att hennes näsa opererats sönder på inrådan av Sigmund Freud. Citaten ur Freuds brev är hämtade ur verkligheten men mer vansinniga än det mesta vi får läsa om i boken.

Som jag skulle vilja bo i den staden som Leena Krohns berättare bor, med udda men intressant människor med (smek)namn som Jag skulle inte ens vilja vara hetero och Knycklaren. Internet och globala vänskaper i all ära, men det ligger något tilldragande i att människorna faktiskt går till en plats, möts öga mot öga och i viss mån visar upp sig för andra.

Fler böcker av Leena Krohn:
Tainaron
Umbra: en inblick i Paradoxarkivet
Pereat Mundus