fredag 14 augusti 2020

Berättelser om djur och andra av Lars Jakobson

Mitt i novellsamlingen Berättelser om djur och andra kommer en berättelse som i omfång tar upp halva boken. När jag läser den får jag mer förståelse för de kortare stycken som kom innan. En del var faktiskt så korthuggna och upphackade att jag började tröttna och till och med bli litet irriterad; som att Lars Jakobson tagit essensen av två intressanta idéer, mixat samman både dem och kronologin och lämnat oss med fragment som inte riktigt går att tyda. Den långa historien Nians nät över trapetsen väger upp för det, men jag önskar ändå att några i det föregående halvdussinet fått broderas ut litet mer och fått ge litet mer förståelse.

Novellerna kräver en del pusslande av sin läsare, och allteftersom jag läser vidare i Nians nät över trapetsen accepterar jag att allt hänger samman åtminstone så långt som berättaren förstår det själv. "Pojken-med-hålet-i-huvet" och det han gör som nämns tidigt återkommer i rätt sammanhang och scenen växer ut till något som är just så spännande som det första omnämnandet antydde. Jag hinner fundera mycket över varför människorna talar om varandra och även sig själva i tredje person, och ännu mer komplicerat om dem som verkligen är tredje person:

"Varenda hon och han tycks känna henne", sade han. "Men ingen vet vilken hon hon är. Ingen hon eller han kan berätta något om henne."
[...]
"Vad heter hon, eller är det det som ingen han eller hon vet?"

När jag tror att jag förstått varför de talar så så kommer en ny vändning som får mig att tvivla på vad jag nyss trodde. Ofta flyter läsningen på utan störning men så kommer ett "hon och han" som sticker ut och får mig att fundera igen. De anonymiserade pronomina ger ett förfrämligande som kanske kan jämföras med färden in i Alzheimers sjukdom som en person i texten gör, men de är samtidigt en ledtråd till det viktigaste som inte låter sig fångas.

De två sista novellerna är också långa och hinner plocka upp och vränga på ytterligare nya sätt på begreppet identitet och hur andra ser och tilltalar en. Det är en bra avslutning som gör Lars Jakobsons bok till inte bara utmanande tankeövningar utan också givande läsning.

Fler böcker av Lars Jakobson:
Menageri
Vid den stora floden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar