Vad är gulligt och vad är äckligt? Den australienska konstnären Patricia Piccinini suddar ut gränsen och skakar om föreställningarna ordentligt i sin utställning på Borås Konstmuseum. Hennes skulpturer är ofta nära människostorlek och har len hy, stora uttrycksfulla ögon, och fjunigt hår som bara det tangerar äckligt och gulligt på samma gång i flera fall. Låt oss mjukstarta med en liten varelse som ser udda ut men så människo-olik att den är ganska lätt att acceptera som något eget.
Litet jobbigare är det att hantera de tre manshuvudena som sitter på oformliga klumpar av naket kött, med vaginaliknande öppningar där de vårdar sina ägg. Ansiktena är långt nere i uncanny valley redan utan sina kroppar, docklika men hyperrealistiska människoavbildningar. Kanske kan vi ändå hålla dem en bit ifrån oss, vi har ju sett underliga djur i naturprogrammen och de här kan vara en ny art.
Det som verkligen ruckar på mina invanda tankar är de två skrattande barnen som leker på en säng. En av dem är en naturtrogen människoflicka, söt och glad, och minst lika glad är varelsen hon leker med. Men hen har en konstig kropp med långa, tjocka kloformer på händer och fötter som ser otäcka ut. Och ändå ler flickan avslappnat i famnen på klorna - helt klart är de två vänner och hon tycker inte att det är något konstigt med den horntåiga vännen. Betänk också att klo-varelsen verkar tycka att flickan är naturlig och fin - hens estetik är inte heller begränsad till det egna utseendet.
Omfamna framtiden/Embracing the future är namnet på utställningen. Som att vad vi har omkring oss kommer att förändras och att vi måste förändra, kanske inte oss själva utan hur vi möter omgivningarna. I en stor sal har Patricia Piccinini byggt upp en början till den nya världen, med ett midjehögt fält av underliga blommor med insektsliknande utseende och skelettliknande struktur. Vid ingången står en pojkskulptur, utplacerade i fältet står muterade livsformer av olika slag.
Om man vågar leta sig fram längs stigen genom skelettblommefältet kommer man till ett stort kreatur med huvud som en blomma, ur vars bakdel några föremål har kommit. De har fin slät yta och en tilldragande färg, men man undrar om de är ägg eller exkrement och vad det är tänkt att göras med dem. Här kommer vi in på en annan aspekt av det äckliga; utsöndringar. På annan plats i utställningen finns en fjunig körtel ur vars ena öppning det kommer en tjock, trögflytande smet som liknar kolasås. Den står ovanpå ett kylskåp för att göra kopplingen till mat och bevarande tydligare; vi äter och dricker ju andra utsöndringar från andra varelsers öppningar, såsom mjölk och honung.
På filmbilder pulserar svårdefinierade köttsliga öppningar suggestivt. Patricia Piccinini har också skapat några plastiska metallföremål som ser ut att vara mitt emellan maskin och djur. På övervåningen möter vi ett nytt skelettblommefält mot en ogästvänlig himmel. Där står ett tält genom vars öppning man kan se en människokvinna och en hybridvarelse i kärleksfull omfamning. Det ser ut som äkta kärlek och trygghet i en stormig framtid.
Länk till Borås Konstmuseums sida om Patricia Piccinini
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar