The Terraformers av Annalee Newitz

Att terraforma en ny planet går inte i en handvändning. I Annalee Newitz bok The Terraformers tar processen tusentals år, särskilt när man vill låta planeten i fråga kylas ned från ett tidigare stadium och glida över i människovänlig pleistocen via naturliga processer. Kanske inte helt naturliga, då så gott som hela planetens miljö är uppkopplad och kan skicka statussignaler för naturvårdsarbetarna att läsa av. Dessutom är det så att (större) varelser inte föds på det vanliga sättet utan dekanteras från att ha vuxit från färdiga mallar, ibland modifierade i ett labb för att ha önskade egenskaper. Därför har nu många djur intelligens och ett ordförråd som nästan matchar människornas. Den första älgen vi möter är dessutom byggd med antigravitationsteknik under huden och kan flyga!

Terraformningen av planeten Sask-E, kallad Sasky, sker inte av välvilja utan startades av företaget Verdance, med målet att sälja eller hyra ut land till människor som vill semestra eller flytta dit. När historien börjar är det tusen år kvar tills dess och ERT Rangers, vilka är naturvårdande terraformare, arbetar fortfarande på att få planeten i balans. Med perspektiv på tusentals år är det även så att folk lever i flera sekler, och med folk/people menas inte bara människor utan också de intelligenta djuren, och AI-förstärkta mekaniska varelser av olika slag.

Vi kan ana kommande konflikter när ERT Rangers omsorgsfulla miljöarbete en dag kommer att trampas ned av partysugna turister. Men först kanar vi ned i ett uppdaterat Jules Verne-äventyr, en resa in i en vulkan till en högt stående civilisation, gömd för omvärlden! Utvecklingen har gått parallellt men längre än på ytan, och några av invånarna är nyfikna på ERT Rangers, andra är misstänksamma, och förstås också vice versa.

Steg för steg blir kraven från Verdance strängare, och tillsammans med ERT Rangers kan vi börja oroa oss för hur dessa jordnära, välfungerande samhällen och dess invånare skall klara sig när deras tjänster inte behövs längre - tusen år börjar kännas ganska kort.

Sjuhundra år har passerat i nästa del av berättelsen, vilket är en intressant och välvald punkt i arbetet med att bygga upp städer och infrastruktur för den kommande nya befolkningen. Det är intressant att Newitz inte fastnar i enkla god/ond-scenarier där naturälskarna är snälla och stadsborna är onda, utan visar livet i en stad som rikt och lockande, och låter motstridiga intressen och fördomar mellan karaktärerna gnissla, diskuteras och oftast lösas någorlunda väl. Nu börjar vi också få inblick i intrigerna på Verdance managementnivå. Misha, deras representant på Sasky, ses med oblida ögon av en del Saskybor fastän han typiskt nog pressas mellan Verdance krav och sin egen omsorg om planeten.

Det finns en del detaljer att haka upp sig på, som hur tidsperspektiven på tiotusentals år ofta känns som man bara lagt två nollor på en vanlig tidräkning; och hur de kooperativa samhällena fungerar så smidigt med friktionsfritt samarbete mellan alla olika folkslag utan protester eller mini-uppror. Det faktum att man noggrant ger alla intelligenta varelser full frihet att välja vad de vill arbeta med går inte heller helt att jämka med att nya grupper av varelser skapas och modifieras för att få önskade egenskaper för ett visst uppdrag. I slutändan väljer de att göra det de skapades för - vilken tur! Men dessa invändningar är bara mindre detaljer som man gärna kan acceptera i den här spännande och myllrande historien om samhällen i balans med naturen, vänskap och sex över artgränserna, och arbetet med att bygga en både jordnära och högteknologisk värld rätt från början.

Recensionen är också publicerad i SF Forum 143

Fler böcker av Annalee Newitz:

Autonomous