Den första salen av Waldermarsuddes utställning innehåller nästan bara avmålningar av Marie Krøyer i egenskap av musa och modell för maken P.S. Krøyer, och endast ett par målade av hennes själv, där alltså hennes hand hållit penseln. Det är så som vi länge har sett henne, och som hennes samtid såg henne, och säkert formade den bilden hennes självuppfattning. Men i utställningen på Waldemarsudde får vi dock en stor sammanställning av hennes egna verk vid staffliet från tiden innan hon lade ned penslarna.
Ett avslappnat samliv i ljusa, lätta miljöer var vad Skagenmålarna presenterade för världen. Men många av Marie Krøyers verk i utställningen har mer tyngd i val av motiv, färgskala och teknik, och tanken slår en att kanske stämde inte hennes konstnärliga visioner med det som producerades i hennes vänkrets. Man kan redan se det i skisserna från hennes utbildningstid i Paris, vilka inte bara är snabba studier av människokroppen utan detaljerade och med svärta i bakgrund och skuggor.
Utställningen på Waldemarsudde visar förstås också motiv med klarare färger, särskilt från de många perioderna på kontinenten med starkare ljus och annan natur, men med alla harmoniska motiv från Skagen i minnet blir Marie Krøyers motivval, ibland med kvaliteter som liknar skärpan i Vermeers verk, mer originella och intressanta.
Men efter vad hon själv säger så orsakade det henne sorg att måla tavlor. Lättare och mer givande var det för henne att med sitt sinne för estetik inreda hemmet för ett skönt och lätt liv, inspirerad av den samtida Arts and Crafts-rörelsen. Resultatet är verkligen imponerande och lockande, och man kan bara önska att möblerna hon designade skulle tillverkas än idag, särskilt stolen Treklöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar