Hur vi ser på varandra av Henrik Bromander

Det är en fin påminnelse i förordet till Henrik Bromanders debutbok att han inte tecknar självupptagna serier direkt ur sitt eget liv, något jag beklagade redan när fult ritade vardagsångestserier började tränga undan de fantasi-fyllda vältecknade serierna från 1980- och '90-talen. Jo, i en av berättelserna är huvudpersonen tecknaren Henrik Bromander, men den befinner sig uppfriskande nära gränsen för det otroliga.

I övrigt handlar de olika berättelserna i seriealbumet Hur vi ser på varandra om människor som förmodligen är anonyma för de flesta i sin vardag, sådana som man inte tror har något speciellt eller ens litet intressant i sin bakgrund. Men Henrik Bromander låter oss se scener ur deras liv som varit viktiga, ofta otäcka i stunden, och bäst av allt: hur de sorteras in i just den personens liv och blir en del av dem att hantera eller stuva undan längst bak i hjärnan tills minnet väcks. Två kvinnor i medelåldern och ett par yngre killar är det vi får möta, och alla framställs med sympati och förståelse för just deras plats i livet.

Teckningarna är enkla, språket likaså, och vid en snabb titt kan man tänka att de inte borde ge historierna så mycket djup och nyans som de faktiskt gör. Men kombinationen av raka meningar och bilder som understryker känslorna är mycket lyckad.

Förmågan att leva sig in i andra människors liv och känslor och berätta det väsentliga för en annan har Henrik Bromander utvecklat även efter att han gick över till enbart text i böckerna han har givit ut, men även den här debutboken är mycket, mycket välgjord och läsvärd.

Fler böcker av Henrik Bromander:

Det händer här

Riv alla tempel