Obi-Wan Kenobi

För länge sedan i en galax långt långt borta fanns det bara en handfull Star Wars-filmer och man kunde inte se dem närhelst man ville. Många längtade efter att få veta mer om de figurer i filmerna som inte var huvudpersoner men verkade ha spännande bakgrundshistorier, och fick antingen fantisera fram det själva eller läsa om det i seriealbum som var auktoriserade men ändå inte kanon.

Nu i framtiden flödar etern av filmer och TV-serier som ger oss nördar i överflöd av vad vi har velat ha; närstudier av några av hjältarna och bakgrundshistorier till viktiga skeenden. Den man kanske mest av allt velat veta mer om är Obi-Wan Kenobi. Hur blev han Prinsessan Leias förtrogne, samtidigt som han bara var en butter gubbe i öknen för Luke Skywalker?

Det har gått tio år sedan den stora massakern på Jediriddarna, men jakten på dem som fortfarande finns kvar pågår fortfarande. Obi-Wan Kenobi har dolt sin identitet och skaffat ett dåligt avlönat jobb på Tatooine, där Luke adopterats av Beru och Owen Lars. Men även dit kommer Imperiet för att röka ut Jediriddare, närmare bestämt den kalle Storinkvisitorn liksom Tredje Systern som vill bevisa sin duglighet genom att vara hårdast av alla. Den största triumfen för henne vore att hitta den ryktbare Obi-Wan Kenobi, även om hennes kollegor tycker att hon är galen för att hon fortfarande tror att han lever.

Obi-Wan Kenobi å sin sida vet att mycket står på spel om han skulle hittas, och måste bevara sin hemlighet även när andras liv är i fara. När Imperiets jägare spelar ut Tatooines invånare mot varandra för att hitta alla med jedikrafter leder det till svåra ställningstaganden för honom.

Samtidigt uppfostras Leia på Alderaan som dotter till kungaparet, med en massa officiella tillställningar och formaliteter som måste följas. Det tilltalar inte ett sådant litet energiknippe som Leia och hon rymmer alltsomoftast ut i skogen. En av de gångerna blir hon kidnappad. När hennes far vädjar till Obi-Wan Kenobi om att söka efter henne vet han att det kan vara en fälla, men låter sig ändå övertalas.

Så får vi alltså se litet mer av Tatooine, Alderaan, gangsterplaneten Daiyu, Imperiets inre maskineri och Darth Vader, och det är roligt men litet väl enkelt serverat. I nästan alla situationer skulle det behövts mer av "show, don't tell", inte minst i Obi-Wan Kenobis dåliga samvete över att ha inte ha lyckats hindra Anakin Skywalker från att falla till den mörka sidan. Inte ens en skicklig skådespelare som Ewan McGregor hinner ge honom större djup i sin personlighet, än mindre alla andra biroller som förblir sorgligt endimensionella även när den övergripande handlingen kräver att de gör något oväntat. Att sedan mycket av historien drivs på av att barnet Leia rymmer och springer omkring i farliga områden är maximalt irriterande. Men nu har vi fått några bakgrundshistorier, och när de direkta minnena av serien om Obi-Wan Kenobi försvagats lagom mycket kan vi fylla på dem med egna fantasier, precis som vi gjorde i det andra milleniet, när jediriddarna var få och fjärran.