Det är inte ovanligt att minnen från tidigare perioder i livet fyller ens tankar, särskilt inte under livets höst då man inte längre arbetar, barnen har flyttat ut och, som i Etsukos fall, maken inte längre lever. Men även Etsukos dotter Keiko är död - hon tog sitt liv ensam på sitt studentrum och hittades först efter några dagar.
Etsuko bor numera på den engelska landsbygden, och dottern Niki som hon fick med sin brittiske make är på besök. Men den största delen av boken A Pale View of Hills berättar om Etsukos minnen av tiden i Japan då hon var gravid med Keiko. Vi befinner oss med henne i ett land vars självbild kastats omkull av andra världskrigets utgång. Traditioner förbyts i modernare vanor, amerikaner och amerikanska influenser dyker upp både här och där, och den gamla nationalistiska ideologin svartlistas tillsammans med männen som lärde ut den. Till dem hör Etsukos svärfar, Ogata-San. Under några veckor bor han hemma hos det unga paret - att de har flyttat ifrån honom hör till de här nymodiga idéerna. Far och son står inte varandra nära, och dialogerna försvåras ytterligare av att den äldre mannen inte vill säga rakt ut vad han tänker på utan fördröjer och lindar in sina önskningar i artighetfraser.
Parallellt med men strikt separat från samvaron med svärfadern berättas om bekantskapen med Sachiko och hennes dotter Mariko, vilka bor i ett av de gamla, oelektrifierade husen intill de nyuppförda byggnader där Etsuko och hennes make bor. Det är tydligt och till viss del förståeligt att Sachiko råkat på obestånd efter kriget men inte vill erkänna hur svårt det är för henne att hanka sig fram. Men dottern mår lika tydligt inte bra, och moderns överslätande fraser när Mariko ofta rymmer från huset i kvällsmörkret lyser både av tillkämpad vänskaplighet och brist på intresse för dotterns bästa.
Distansen som skapas av den påbjudna artigheten i scenerna från Japan finns kvar i annat format i Etsukos familj i England. Redan innan hon flyttade till en annan stad drog sig Keiko undan från familjen, och Etsuko och Niki kan bara beröra omständigheterna, eller visa vänlighet mot varandra, med många reservationer. Bilderna från Japan är desto mer intensiva och bär ofta på ett hot; människor beter sig oförutsägbart och miljöerna är detaljrikt skildrade. Sachikos oupplysta hus, dess omgivning och den korta vägen dit om kvällarna kan nästan läsas som spökhistorier. Men trots perspektivskiftet som får hela historien att svaja till så är boken främst en psykologisk skildring av sorg och skuld som man inte vågar närma sig.
Fler böcker av Kazuo Ishiguro:
An Artist of the Floating World
Klara and the Sun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar