Det är skönt att bjudas på god spis för både kropp och själ, och då och då finns dyker den chansen upp i Konserthuset i form av soppkonsert. När alla undfägnats med kronärtskocksoppa tog Patrik Swedrup (violin), Daniel Holst (cello) och Stefan Lindgren (piano) plats på scenen för några utvalda pianotrior. De inledde med Franz Schuberts hjärtslitande vackra Pianotriosats i Ess-dur "Notturno" D 897 (1828). Stråkinstrumenten spelade melodier färgade av vemod, och pianot lyfte dem mjukt och återhållsamt. Men musikerna förlorade sig inte i klagan utan höll ett stadigt och respektfullt tempo, så att musiken mer erbjöd en tröst från en medmänniska till en annan.
Det var mycket intressant att få höra Pianotrio i d-moll op 78 (1903) av Laura Netzel, en kompositör född i Finland som var mycket verksam i Stockholm efter sin utbildning i Paris. I första satsen, Allegro Moderato, jagade instrumenten varandra längs skalorna, inte hetsigt men med eftertryck. Andra satsen, Andante Tranquillo. Molto più vivo. Tempo I bjöd på innerliga känslor och var mycket fin att höra. Sista satsen, Allegro decisio, hade en bra balans av melodi och energi.
Till avslutning fick vi höra mellansatsen, Andantino, ur Gabriel Faurés Pianotrio i d-moll op 120 (1923), ett sent verk av kompositören. Än en gång spelade ensemblen klart men finkänsligt, så att verket blev som en spegelvänd pendang till Schubertstycket i inledningen: nu var musiken stark och säker, men med en underton av försiktig oro. Allt som allt var det en ypperlig konsert från början till slut.
 |
| Laura Netzel |
Till avslutning fick vi höra mellansatsen, Andantino, ur Gabriel Faurés Pianotrio i d-moll op 120 (1923), ett sent verk av kompositören. Än en gång spelade ensemblen klart men finkänsligt, så att verket blev som en spegelvänd pendang till Schubertstycket i inledningen: nu var musiken stark och säker, men med en underton av försiktig oro. Allt som allt var det en ypperlig konsert från början till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar