Aller Tage Abend av Jenny Erpenbeck

Jenny Erpenbeck är en författare som har förmågan att se flera lager under det som händer, den logiska underbyggnaden, och väva in det i sin berättelse. Den lilla flickan har redan har dött när boken börjar, och hennes död betyder så mycket. Kvinnan som födde är inte längre en mor. Kvinnans mor är inte längre en mormor. Kvinnan och hennes make är inte längre föräldrar. De små, små kläderna som sytts och stickats till barnet - vem är de för nu?

Det är en intensiv upplevelse att läsa de här analyserna av ordens betydelse, för i förändringen av benämningarna finns också förändringen i människorna själva och deras framtid. Inte för ett ögonblick förminskar de filosofiska genomgångarna den reella känslan av djup sorg; tvärtom har jag sällan känt mig så gripen. Boken börjar verkligen hårt, med mänsklig grymhet som slår sönder förmågan till tillit, och det sätter stämningen för boken.

Barnets död slår isär den unga familjen och kastar de unga föräldrarna ur sina banor. Men vänta! Om flickan hade överlevt? Ett inskjutet kapitel går igenom vad som hade kunnat göras för att rädda flickan, och efter detta intermezzo tar berättelsen vid igen, med flickan och hennes lillasyster i tonåren. Dock blev det inte att de "levde lyckliga i alla sina dagar", för vi befinner oss i ett Wien på svältgränsen efter första världskriget. Trots att berättelsen är ytterst konkret i miljöbeskrivningarna ligger en spöklik känsla över sidorna: om flickan hade dött som spädbarn hade ingen varit där de är nu, ingen alls.

Och så uppstår en ny situation där flickans fotfäste i livet blir svagare; en ny död, ett nytt splittrande av människorna i hennes närhet. Eller - kanske inte? Ett nytt intermezzo går igenom alla detaljer som kunde varit annorlunda för att döden skulle undvikits. Och så fortsätter historien igen.

Betydelsen av ord, ord som kan vändas i sin motsats, under svåra förhållanden, återkommer i ett senare kapitel. Kvinnan har nu kommit till Moskva som hängiven kommuniststaten, men nu börjar utrensningarna av de icke rättrogna. När hon skriver ned sitt livs historia för dem som skall avgöra hennes öde, kontemplerar hon betydelsen av det hon skriver. Ska hon rapportera att Kamrat G. gick i god för henne som trogen saken vid inresan till landet, med tanke på att Kamrat G. nu själv råkat i onåd? Det som tidigare var en fördel, har det nu blivit en nackdel? Goda omdömen från misshagliga personer blir till en belastning, som ett foto som ersätts med sitt negativ.

Personerna i boken namnges sällan, och beskrivs aldrig med intimitet, men känns ändå aldrig anonyma utan mycket nära. Jenny Erpenbecks filosofiska framställning av en kvinnas öde under omvälvande händelser ger en intensiv känsla av livets villkorlighet. Hennes tidigare bok Heimsuchung använde ett annat perspektiv, långt utifrån, för att visa hur ynkliga och beklagliga vårt ömsesidiga plåganden och umbäranden är. I båda böckerna stod ändå historien i centrum, trots den gedigna filosofiska strukturen. Erpenbeck är en ytterst skicklig författare på många plan.

Fler böcker av Jenny Erpenbeck:
Wörterbuch
Heimsuchung
Gehen, Ging, Gegangen