Att överföra Colm Tóibíns fina bok Brooklyn till film måste ha varit ett både lätt och svårt uppdrag. Å ena sidan finns där så många tidsmarkörer och andra stämningsskapande detaljer som gör sig väl i bild. Å andra sidan är det viktigaste av handlingen det som sker i huvudpersonens tankar, när hon kontemplerar det som händer runt henne och med henne, och vad det har för betydelse för hennes kommande liv.
Filmen låter oss inte riktigt hinna lära känna Eilis hemma på Irland, utan skickar henne raskt iväg till Amerika och titelns Brooklyn. Men väl där framträder hennes personlighet desto tydligare; tyst, stillsam, ofta överrumplad av frågor och komplimanger från de bullriga, energiska, rappa New York-borna. En motsvarande spegling går att se i filmens andra hälft när Eilis är tillbaka på Irland; utan att vara lika framåt som amerikanerna hon lämnat bakom sig sticker hon ändå ut i det lantliga Enniscorthy.
Livet i Brooklyn är ändå umanande och givande för Eilis; bland de oftast för dyra varorna i varuhuset där hon arbetar, på kvällskursen i bokföring där hon lägger grunden för en kommande karriär - och så tillsammans med den charmige Tony, infödd Brooklyn-bo av italiensk familj. Vilket fynd han är! Söt, snäll, skämtsam, uppskattande, generös, omtänksam. Det gör gott i hjärtat att se deras förälskelse och växande kärlek. Men det går att förstå hur hans livslust och kärlek skrämmer Eilis, som inte helt rotat sig i Amerika eller accepterat att det är där hon kommer att stanna livet ut.
Fantastiskt roliga är alla scener tillsammans med övriga inneboende flickorna hos Mrs. Kehoe - tuffare unga kvinnor som retas med Eilis och varandra under Mrs. Kehoes stränga blickar. Alla skådespelare i filmen är som gjutna i sina roller, inte minst Saorsie Ronan som lånar sitt öppna ansikte och sökande ögon åt Eilis med stor känslighet.
Vissa nyanser och bihistorier går visserligen förlorade, som alltid när man flyttar en bok till vita duken, men det som är kvar är en helgjuten historia om en ung kvinna som måste välja sin väg i livet; som upptäcker att det kan vara lika pressande att ha ett val som att inte ha det; och som får se att man ibland måste välja mellan två goda ting. Jag tyckte mycket om Brooklyn såväl som bok som film.
Filmen låter oss inte riktigt hinna lära känna Eilis hemma på Irland, utan skickar henne raskt iväg till Amerika och titelns Brooklyn. Men väl där framträder hennes personlighet desto tydligare; tyst, stillsam, ofta överrumplad av frågor och komplimanger från de bullriga, energiska, rappa New York-borna. En motsvarande spegling går att se i filmens andra hälft när Eilis är tillbaka på Irland; utan att vara lika framåt som amerikanerna hon lämnat bakom sig sticker hon ändå ut i det lantliga Enniscorthy.
Livet i Brooklyn är ändå umanande och givande för Eilis; bland de oftast för dyra varorna i varuhuset där hon arbetar, på kvällskursen i bokföring där hon lägger grunden för en kommande karriär - och så tillsammans med den charmige Tony, infödd Brooklyn-bo av italiensk familj. Vilket fynd han är! Söt, snäll, skämtsam, uppskattande, generös, omtänksam. Det gör gott i hjärtat att se deras förälskelse och växande kärlek. Men det går att förstå hur hans livslust och kärlek skrämmer Eilis, som inte helt rotat sig i Amerika eller accepterat att det är där hon kommer att stanna livet ut.
Fantastiskt roliga är alla scener tillsammans med övriga inneboende flickorna hos Mrs. Kehoe - tuffare unga kvinnor som retas med Eilis och varandra under Mrs. Kehoes stränga blickar. Alla skådespelare i filmen är som gjutna i sina roller, inte minst Saorsie Ronan som lånar sitt öppna ansikte och sökande ögon åt Eilis med stor känslighet.
Vissa nyanser och bihistorier går visserligen förlorade, som alltid när man flyttar en bok till vita duken, men det som är kvar är en helgjuten historia om en ung kvinna som måste välja sin väg i livet; som upptäcker att det kan vara lika pressande att ha ett val som att inte ha det; och som får se att man ibland måste välja mellan två goda ting. Jag tyckte mycket om Brooklyn såväl som bok som film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar