Kropparna i Pinar Yolaçans tavlor är stora, med generösa bröst och valkar som lägger sig över stadiga lår. Huvudet är alltid utanför bild där de vrider sig och kråmar sig för åskådarögat, men ibland syns en hand eller en fot, där fingrar och tår utgör överraskande detaljerade kontraster mot de övriga runda formerna. Men på så sätt liknar de också urkvinnofiguren Venus från Willendorf.
Kvinnorna framför våra blickar är också dubbelt förevigade; på flera av fotografierna har Yolaçan behandlat deras hud så att den skimrar i grått, rosa och lila, som om de vore statyer redan blänkande av århundradens smekande händer. Andra motiv visar kropparna täckta av abstrakta mönster, ibland med en matchande bakgrund som tycks utgå från kropparna och deras kraft, inte tvärtom.
Jag tycker om hur Pinar Yolaçan väljer ett förbisett skönhetsideal och gör det till grund för en hel serie av tavlor (inklusive diptyker och triptyker) som sväller av oanad styrka.
Länk till Wetterling Gallerys sida om Pinar Yolaçans utställning
Kvinnorna framför våra blickar är också dubbelt förevigade; på flera av fotografierna har Yolaçan behandlat deras hud så att den skimrar i grått, rosa och lila, som om de vore statyer redan blänkande av århundradens smekande händer. Andra motiv visar kropparna täckta av abstrakta mönster, ibland med en matchande bakgrund som tycks utgå från kropparna och deras kraft, inte tvärtom.
Jag tycker om hur Pinar Yolaçan väljer ett förbisett skönhetsideal och gör det till grund för en hel serie av tavlor (inklusive diptyker och triptyker) som sväller av oanad styrka.
Länk till Wetterling Gallerys sida om Pinar Yolaçans utställning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar