Det första jag hörde om Jean-Michel Basquiat var att han var överskattad. Sådant väcker dubbla känslor hos mig: å ena sidan vet jag att konstvärlden har lätt för att hetsköpa några upphöjda konstnärer mer för nyhetsvärde och investeringsvärde, å andra sidan vill jag hellre upptäcka att konstnären har talang och verkligen är värd sitt pris.
Basquiat målade till synes enkla tavlor; ilskna streck, tjocka konturer, starka färger mot varandra, motiv från New Yorks gator. Men de är inte simpla. De visar en verklighet som inte syns på konst tidigare; svarta män som starka och segrande, till exempel i bilderna av framgångsrika boxare. Den återkommande silhuetten av en man med några spretiga hårtestar var ett självporträtt.
Guggenheim Bilbao gör ett bra jobb med att förklara stämningen under tiden Basquiat verkade, och detaljer i de många verken av honom. Systern berättar att de växte upp i ett fattigare område, men hade årskort till muséer och såg mycket konst som barn.
När New Yorks konstscen upptäckte Basquiat blev han en del av vänkretsen till Andy Warhol, en av flera han samarbetade med om konstverk. Basquiats tavlor började säljas till svindlande priser, och ryktena om hype utan innehåll började, som så ofta. Tragiskt nog dog Jean-Michel Basquiat 1988 vid 28 års ålder, vilket spädde på spekulationerna i hans konst.
Därför är det fint att Guggenheim Bilbao ställer ut så många av Basquiats verk för att ge tillfälle att bilda sig en egen uppfattning om dem. Även om några av dem är svårbegripliga och mindre intressanta för mig, speciellt de med mycket text där jag alltid har svårt att följa konstnärens intentioner, finns det rikedom och djup i de verk han hann framställa under sin korta bana.
Länk till Guggenheim Bilbaos sida om Basquiat: Now's the Time
Basquiat målade till synes enkla tavlor; ilskna streck, tjocka konturer, starka färger mot varandra, motiv från New Yorks gator. Men de är inte simpla. De visar en verklighet som inte syns på konst tidigare; svarta män som starka och segrande, till exempel i bilderna av framgångsrika boxare. Den återkommande silhuetten av en man med några spretiga hårtestar var ett självporträtt.
Guggenheim Bilbao gör ett bra jobb med att förklara stämningen under tiden Basquiat verkade, och detaljer i de många verken av honom. Systern berättar att de växte upp i ett fattigare område, men hade årskort till muséer och såg mycket konst som barn.
När New Yorks konstscen upptäckte Basquiat blev han en del av vänkretsen till Andy Warhol, en av flera han samarbetade med om konstverk. Basquiats tavlor började säljas till svindlande priser, och ryktena om hype utan innehåll började, som så ofta. Tragiskt nog dog Jean-Michel Basquiat 1988 vid 28 års ålder, vilket spädde på spekulationerna i hans konst.
 | |
| Basquiat och Warhol |
Länk till Guggenheim Bilbaos sida om Basquiat: Now's the Time
SvaraRaderaJag såg en film om Basquiats liv för en del år sen där även Andy Warhol hade en roll.
http://www.imdb.com/title/tt0115632/
För min del är Basquiat en betydligt intressantare konstnär än Warhol. Jag tycker hans konst har en sån energi att jag faller för den trots att den kanske inte är direkt i min smak.
Även SVT visade en riktigt bra film om Jean-Michel Basquiat för några år sedan. Filmen finns tyvärr inte kvar, endast spår av den.
SvaraRaderahttp://blogg.svt.se/psl/tag/jean-michel-basquiat/
De visade en film där, men jag hann inte se mer än brottstycken av den, så jag vet inte om det är samma som någon av de ni talar om.
SvaraRaderaBörje, jag håller med, det är inte den typen av konst jag tycker bäst om, men jag kan se hans begåvning och energi, framförallt.