När inser en stat att den är moraliskt och ideologiskt bankrutt? Genom historien har många stater sett sina invånare som en egendom att behandla som den vill: beskatta, förbjuda, ta ut i krig. Det är lättare att driva sin linje vidare med mer och mer tvång än att ompröva sin ideologi. Men för demokrater är det ett tecken på djupa missförhållanden när medborgare förbjuds att lämna landet, och när staten reser murar och skjuter för att hejda dem.
Friedrichstrasse i Berlin är idag en obruten sträcka av gata, trottoarer, butiker, restauranger och människor som kan gå precis hur de vill. Men intill Checkpoint Charlie, en av de fyra övergångsplatserna till och från efterkrigstidens Sovjetkontrollerade del av Berlin, finns foton och informationsskyltar om hur platsen såg ut då Berlinmuren restes, och vad som hände med människor som ändå försökte fly. Utställningen är avgiftsfri och väl värd ett besök.
Det värker i mig redan på avstånd från Checkpoint Charlie, innan jag har sett bilderna och siffrorna över människor dödade vid flyktförsöken. Ett sådant fruktansvärt övervåld på människans fira rörlighet! En sådan fruktansvärd arrogans att tvinga människor att stanna i ett fallerande land!
Med åren utvidgades området kring muren och gjorde flykt ännu svårare. Trots risken att tillfångatas och dödas fortsatte människor att försöka ta sig genom eller under spärren för att lämna ett land där planekonomin år efter år misslyckades med att ge folket vad de behövde, och där angiveri förgiftade hela samhället.
Strax intill ligger Mauermuseum, där man kan se bilder såväl som exempel på de bilar, apparater och andra metoder som användes för att smuggla människor från Öst till Väst. Muséet påbörjades 1962, då muren började byggas, av människorättsaktivisten Dr. Rainer Hildebrandt, och var under tiden muren fanns ett levande monument över flyktförsök, hjältar, lyckade flykter och offer för gränsvakterna.
En av postrarna visar dock en intervju med en militär, som ber människor att inte dra alla gränsvakter över en kam. Trots belöningar och befordringar till dem som satte dit flyende eller hade tips för åtdragen kontroll, var det flera som såg mellan fingrarna, sköt bredvid de springande eller höll tyst om säkerhetsluckor.
Mauermuseum innehåller en översiktlig historia över kampen för mänskliga rättigheter, så där dyker även upp bildandet av NATO, Raoul Wallenberg, samt det folkliga upproret mot Sovjetstyret i Östtyskland den 17 juni 1953. De många sammanpusslade informationstavlorna kan bli övermäktiga ett tag, så man bör ta sig tid och kanske ett par pauser medan man går genom muséet, men det är värt det om man så bara minns en bråkdel av vad Dr. Hildebrandt sammanställt för eftervärlden. Tack gode Gud för att muren revs och DDR blev fritt.
Länk till Mauermuseum
Friedrichstrasse i Berlin är idag en obruten sträcka av gata, trottoarer, butiker, restauranger och människor som kan gå precis hur de vill. Men intill Checkpoint Charlie, en av de fyra övergångsplatserna till och från efterkrigstidens Sovjetkontrollerade del av Berlin, finns foton och informationsskyltar om hur platsen såg ut då Berlinmuren restes, och vad som hände med människor som ändå försökte fly. Utställningen är avgiftsfri och väl värd ett besök.
Det värker i mig redan på avstånd från Checkpoint Charlie, innan jag har sett bilderna och siffrorna över människor dödade vid flyktförsöken. Ett sådant fruktansvärt övervåld på människans fira rörlighet! En sådan fruktansvärd arrogans att tvinga människor att stanna i ett fallerande land!
Med åren utvidgades området kring muren och gjorde flykt ännu svårare. Trots risken att tillfångatas och dödas fortsatte människor att försöka ta sig genom eller under spärren för att lämna ett land där planekonomin år efter år misslyckades med att ge folket vad de behövde, och där angiveri förgiftade hela samhället.
Strax intill ligger Mauermuseum, där man kan se bilder såväl som exempel på de bilar, apparater och andra metoder som användes för att smuggla människor från Öst till Väst. Muséet påbörjades 1962, då muren började byggas, av människorättsaktivisten Dr. Rainer Hildebrandt, och var under tiden muren fanns ett levande monument över flyktförsök, hjältar, lyckade flykter och offer för gränsvakterna.
En av postrarna visar dock en intervju med en militär, som ber människor att inte dra alla gränsvakter över en kam. Trots belöningar och befordringar till dem som satte dit flyende eller hade tips för åtdragen kontroll, var det flera som såg mellan fingrarna, sköt bredvid de springande eller höll tyst om säkerhetsluckor.
Mauermuseum innehåller en översiktlig historia över kampen för mänskliga rättigheter, så där dyker även upp bildandet av NATO, Raoul Wallenberg, samt det folkliga upproret mot Sovjetstyret i Östtyskland den 17 juni 1953. De många sammanpusslade informationstavlorna kan bli övermäktiga ett tag, så man bör ta sig tid och kanske ett par pauser medan man går genom muséet, men det är värt det om man så bara minns en bråkdel av vad Dr. Hildebrandt sammanställt för eftervärlden. Tack gode Gud för att muren revs och DDR blev fritt.
Länk till Mauermuseum
Ja, tack gode Gud för murens fall. Jag är gammal nog att i alla fall ha ett vagt minne av när muren byggdes. Det delade Berlin inbjöd inte till turistresor för min del och sedan har det inte blivit av. Berlin är fortfarande ett blankt kort för mig - desto intressantare att läsa ditt inlägg!
SvaraRaderaMen nu är Berlin desto mer inbjudande, full av vänliga, välkomnande människor och intressant kultur! Exempel på det kommer närmaste veckan. :) Hoppas att du kommer iväg till vackra Berlin, Ingrid, du skulle säkert tycka om det där!
SvaraRadera