söndag 9 maj 2010

Rapport om Adam av J.M.G. Le Clézio

Adam har just lämnat armén, eller om det är mentalsjukhuset. Han har våldsamma  fantasier, som skulle kunna betyda såväl det första som det andra. Han driver omkring planlöst i en sommarhet semesterslö stad. Till en början försöker han identifiera sig med djuren han möter, speciellt en hund som tassar från strandkanten in i staden. Hans tankar och handlingar är simpla och förvirrade.

Så hittas det ett lik i vattnet, och Adam samlas med andra bybor och glor och diskuterar vad som har hänt. Det primitiva nöjet verkar få Adam att känna gemenskap med människorna igen. Men hans grepp om verkligheten är löst. Hans teorier om livet och världen snurrar runt i huvudet och pockar på att få släppas lösa.

Det är svårt att låta en sinnessjuk persons tankar bära upp en hel bok. Och hur kan alla i omgivningen bära sig lika konstigt åt? Michèle, hans väninna som kommer och hälsar på, tråkas ut av hans prat och låter sig våldtas då och då. Psykologistudenterna som intervjuar honom, ställer korkade frågor och pratar i munnen på honom och varandra. Jag får en god känsla av hettan och stämningen i den lilla staden på 60-talet, men handlingen och Adams öde är för konturlösa för att vara intressanta. Jag jämför den bara med Albert Camus' Främlingen, och Adam förlorar.

Fler böcker av J.M.G. Le Clézio
Öken
Afrikanen
at

2 kommentarer:

  1. Holly Hock10 maj, 2010

    Var det inte den här romanen som var hans genombrott? Går det att i dag förstå varför? /Therese

    SvaraRadera
  2. Jenny B11 maj, 2010

    Jo, jag har också läst att det skulle vara hans genombrottsroman. Jag antar att den följde med i vågen av intresse för Camus, Sartre och existensialismens frågor. Det är ju sådant boken tar upp; vad är skillnaden mellan människa och djur, hur är världen uppbyggd osv. Intressanta frågor, och intressant att låta en "icke-normal" människa fundera! Men till slut blir det för rörigt, och Adams försök räcker inte.

    SvaraRadera