fredag 17 februari 2023

Ant-Man and the Wasp: Quantumania

"Kvant-" var det vanligaste ordet i den förra Ant-Man-filmen, men i denna är det "OK", ett litet tag i alla fall, på det där sättet som man säger "det kommer att bli OK" när man inte alls vet hur det kommer att gå. För nu har hela storfamiljen sugits in i kvantvärlden - vår Ant-Man Scott Lang, hans dotter Cassie, flickvännen och getingen Hope Van Dyne, hennes far Hank Pym och hennes mor Janet Van Dyne som verkligen borde ha berättat vad hon var med om under de trettio år hon var fast i kvantvärlden.


Kvantvärlden är en underbar syn, med stora flygande och marklevande varelser och ting med organiska former i fantastiska färger. Självklart kan de vara dödliga, och lika farliga kan de mer eller mindre humanoida invånarna vara. Det är Star Wars-känsla över den första halvtimmen av filmen med (typ) ewoker och Tusken Raiders i ökenlandskap, och varelser med vilt varierande utseende som hänger i en cool bar - fast med fler självlysande inslag.


Men Ant-Man and the Wasp: Quantumania har en egen historia att berätta, med en drivande huvudskurk som kanske är den mest kraftfulla som hittills dykt upp i Marvels universum. Rättare sagt multiversum.


Det var i slutet av serien Loki som vi först såg honom, då under namnet He Who Remains, en varelse som upplever tiden på ett eget sätt, inklusive en vetskap om hur allt kommer att sluta. Det är inte samme person vi möter nu, det ser vi på ärren på hans kinder och hans annorlunda manér. Han är en av många varianter genom alla multiversa och just den här varianten är Kang the Conqueror.


Jonathan Majors har spelat väl i alla roller jag har sett honom, men som Kang visar han verkligen sin talang som skådespelare. Flera gånger förklarar han hur han bara måste begå alla grymheter han har gjort eller kommer att göra, för universums bästa, med en min av medkänsla som vi vet är fejk och som ännu mer understryker hur hänsynslös han är.


Går det att vinna över någon som redan har sett hur allting skall sluta? Går det att kämpa mot någon som har byggt upp en armé och erövrat världen han förvisades till? Scott Lang och hans storfamilj vill rädda världen och sina närmaste och ta sig hem, så de har all anledning att försöka. Det blir stora, magnifika fightscener och flera intensiva slagsmål öga mot öga. Även om det skulle sluta väl, kan vi vara säkra på att det är slut på riktigt? Vi kan inte vara riktigt säkra än.


Fotnot: Det förundrar mig ändå att kvantvärlden ju borde vara jättestor eftersom den är så liten. Alltså att den borde ha en enorm utbredning, eftersom man tycks kunna nå den varifrån som helst. Men ändå så stöter Janet på gamla vänner utan att behöva gå särskilt långt. Ännu mer förvirrande är det att Janet Van Dyne viskar något om världar inuti världar - finns det ännu fler kvantvärldar inuti eller omkring den här kvantvärlden de besöker?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar