torsdag 27 december 2018

The Bookshop

Om man älskar att läsa kan det verka som en dröm att starta en bokhandel. Men att driva en bokhandel innebär mycket hårt arbete, och i värsta fall blir läsningen lidande, så man behöver också ha ambitionen att sprida böcker och läsning till sin omgivning. Tyvärr kan omgivningen sätta sig på tvären, som i den lilla kuststaden där bokälskaren Florence Green vill starta sin bokhandel.


Det är 1950-tal, man har återhämtat sig efter kriget och de flesta pysslar med sitt. Spanska regissören Isabel Coixet låter inte en idealiserad småputtrighet ta över; husen och vyerna över stranden är fina men karga, och det artiga småpratet är oftare än inte stapplande och halvt förläget. Filmen The Bookshop bygger på en bok av Penelope Fitzgerald med samma titel, och har spelat upp konflikten och de inblandade i jämförelse med texten. För min del var det ändå bra att ha läst boken, så att jag kunde försjunka i den långsamma inledningen avsedd att sätta stämningen.


Nej, att starta bokhandel är att knuffa på ordningen i den lilla byn, och det möter mjukt men obevekligt motstånd från byns förnämsta dam Mrs. Gamart. Filmatiseringen gör ett mycket gott jobb av att visa upp skiktningarna i åsikter och attityder redan i klädseln under det ytligt sett välkomnande cocktailpartyt, och även i människors syssor och uttal. Att kunna konversera och framföra sin vilja subtilt men bestämt är mycket viktigt. Vi ser två som behärskar konsten: Mrs. Gamart, och den mer yvige BBC-personligheten Milo North, som litar till sin charm medan han är påflugen och litet provokativ.


Två andra är betydligt mer bortkomna: Florence Green, som visserligen vet vad hon står för men som ofta blir bortkollrad av fräckare motståndare; och så den omsusade men ytterst tillbakadragne Edmund Brundish, vars lästörst äntligen blir släckt av de intressanta böcker Florence sänder till honom. Konversationen mellan dem båda är så fantastiskt klumpig men samtidigt ärlig, och kontrasterar starkt mot Mrs. Gamart som aldrig säger något rent ut och därför aldrig kan bli emotsagd.


Som sagt har filmen fokuserat på motsättningarna och lämnar mindre tid till att visa vardagsglädjen i skötseln av bokhandeln. Men kärleken till läsningen genomsyrar ändå hela berättelsen och fastnar i minnet tillsammans med de fint uppställda böckerna i The Old House Bookshop.


2 kommentarer:

  1. nyfiken på denna, fick inte så bra recension

    SvaraRadera
  2. Nej, man behöver ha rätt förväntningar på filmen, och det kan lätt bli felmatchat med humöret. Det är ingen feelgood-film, men man bör ändå luta sig lugnt tillbaka och betrakta alla karaktärer, deras egenskaper och hur de stöter emot varandra. Hoppas du ser den och gillar den!

    SvaraRadera