fredag 21 december 2018

Mary Page Marlowe på Dramaten

Om du har levat ett tag så kanske du har känt hur du har förändrats genom åren men ändå förblivit densamma. Man kan se tillbaka på den oroliga tonåring man var och vilja trösta, en trött småbarnsmamma kan önska att hon fick se hur det kommer att gå i framtiden. Många av oss har varit med om omvälvande händelser som ändrat livets riktning, och det är ofta sådana situationer som författare och pjäs- och filmmakare intresserar sig för. Men i pjäsen Mary Page Marlowe är det stunderna litet bredvid de största momenten som Tracy Letts lyfter fram, och han ritar upp hela Mary Page Marlowes liv i några utvalda scener.


Alla kvinnor på scenen (utom Nina Rashid som spelar dottern Wendy) gestaltar Mary någon gång under pjäsen, någon gång under Marys liv, och är dessutom andra motspelare i scenerna. Regissör Alexander Mørk-Eidem har satt samman ett soundtrack av låtar som snabbt hjälper till att bestämma året och Mary Page Marlowes ålder. Två tidiga scener slår an start- och slutackord: en tonårig Mary Page (Karin Franz Körlof) och hennes väninnor spår i tarotkort hur livet skall komma att bli. Kan man reducera ödet till några kort med bilder? Hjälper det att veta vad som skall hända? I nästa scen får vi se en äldre Mary Page (Kajsa Ernst) i en TV-soffa smågnabbandes med äkta mannen Andy (Reine Brynolfsson). Det är fint av Tracy Letts att ge oss den trösten i förskott; vad som än kommer att hända kommer det att finnas de här lugna, glädjerika stunderna mot slutet av livet.


Men där finns också vardagsgräl som tråkar och tröttar ut den unga Mary Page, som när hon berättar för barnen att hon och deras pappa skall skiljas och dottern protesterar högljutt medan sonen glatt ritar en teckning av hur det kommer att bli på det nya stället. Den runda vridscenen är dekorerad med tonade genomskinliga rutor inramade så att de liknar foton, och Mary Page:arna från alla åldrar navigerar lätt genom labyrinten och blinkar ibland åt varandra. I vissa gripande ögonblick kan man se en viktig person i Mary Page Marlowes liv skymta fram just medan man talar om honom. Bit för bit blottas vilka stora händelser som format vår huvudperson.


Jag var inte riktigt så förtjust i Tracy Letts uppskattade pjäs En familj - August: Osage County som så många andra var, och var rädd att även Mary Page Marlowe skulle rada upp vredesutbrott och livslögner i högt tempo. Men här är anslaget helt annorlunda och det gör gott att se kärleken mellan den medelålders Mary Page (Cilla Thorell) och hennes make Ray (Torkel Petersson) även i en riktigt svår stund. För att inte tala om lättsamheten hos en ung Mary Page (Emma Broomé) som vänsterprasslar med chefen (Shanti Rooney) men inte vill lova något mer. Att Mary Page Marlowe spelas av skådespelerskor som ser olika ut splittrar inte alls kontinuiteten, men ger oss tillfälle att jämföra med oss själva: har inte jag också haft perioder i mitt liv där jag har känt mig som en helt annan Jenny B än den jag är nu?


På Dramatens stora, guldinramade scen har vi sett episka dramer med tvåhundra- eller tvåtusenårig historia där aktörerna är larger than life. Nu ser vi raka motsatsen: ett ganska vanligt livsöde uppdelat i ett dussin tablåer där över hälften av skådespelarna är fragment av samma person. Mary Page Marlowe är inte Rickard III, men hennes pjäs är minst lika fängslande som hans.

Länk till Dramatens sida om Mary Page Marlowe



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar