The Tusks of Extinction av Ray Nayler

Det talas då och då om att utvinna DNA ur hittade, nedfrysta mammutar och återuppväcka släktet. I den framtid som Ray Nayler skriver om är det just det man har gjort, och de är utplacerade på ett stort naturreservat på den ryska tundran där arter skall få leva och utvecklas fritt. Men mammutarna har inga egna minnen av hur man hittar mat och överlever som vilt djur. Inte heller finns det äldre djur i hjorden att ta ledningen och visa dem, inte ens elefanter, för de enda elefanter som finns kvar lever nu på zoo.

Projektledaren Dr. Aslanov har en vågad idé för att lösa det problemet. Hundra år tidigare, när elefanter fortfarande levde fritt, laddade viltvårdaren Damira upp sitt minne elektroniskt. Hon studerade och levde nära elefanter ända tills hon blev mördad av elfenbensjägare. Hon skulle kunna lära mammutarna att samarbeta och överleva i flock. Man inplanterar nu hennes minne - i en av mammutarna.

Från debutboken The Mountain in the Sea vet vi att Ray Nayler har en stark känsla för naturen och för hur vi människor tanklöst eller medvetet förstör den och utnyttjar djuren för egen vinning. I kortromanen The Tusks of Extinction kommer det fram i ett par infodumpar, vilka i och för sig är intressanta men litet väl klumpigt och övertydligt formulerade. Men visst är det sorgligt och grymt att precis som elefanter utrotades för sina betars skull, så ligger tjuvjägare och lurar på att få döda mammutar och stjäla deras magnifika betar. Korsklippningen mellan olika personer och tider i historiens första halva fungerar lika illa här som i den förra boken, vartefter berättelsen blir litet väl pratig med några omtag vilka kunde skalats ned litet mer. Men boken innehåller några riktigt inlevelsefulla skildringar av hur det skulle kunna kännas att som människa uppleva världen med ett annat djurs sinnen, och just det är mycket intressant och välskrivet.

Fler böcker av Ray Nayler:

The Mountain in the Sea