Fallout

Spännande handling, intressanta bi- och huvudpersoner och sammanhängande världsbygge är ingredienser till en bra historia. I fallet med Fallout är världsbygget genomtänkt och välkänt för de många som har engagerat sig i spelets iterationer. Karaktärer och händelser i flera varianter har mejslats ut efter åratal av spel. Men skulle det gå att bygga en handling som höll ihop över en hel säsong av en TV-serie av det? Ja, det gjorde det verkligen, och också något som är underhållande för såväl dem som redan kände till Fallout-världen och dem som inte gjorde det.

I Vault 33 har livet rullat på i harmoni i 219 år sedan atombomberna föll år 2077. Med viss risk för inavel samarbetar man för att odla grödor och sköta de retrofuturistiska underjordiska skyddsrummen, i väntan på att en dag kunna klättra upp och återbefolka jorden. En av seriens huvudpersoner är Lucy MacLean, en ung och idealistisk kvinna vars livs ställs på ända när hennes välskötta, färgglada samhälle skövlas av banditer från jordytan. När de försvinner med hennes far som fånge fattar hon beslutet att följa efter ut i den farliga, laglösa världen.

Hur ser det ut på jordytan som skyddsrummen stängde de tunga portarna till? Där finns livsfarliga bestar i form av muterade kackerlackor och axolotl i jättestorlek, människor som ser ganska normala ut men vet att slåss (med oschyssta metoder) för sitt liv i varje ögonblick, och ghouler, strålningsskadade människor med extra lång livstid vilka ibland blivit galna mördare. En av dem var skådespelaren Cooper Howard innan atombomberna föll, nu är han en cynisk prisjägare. Det är en lyckträff att han spelas av Walton Goggins, som ger honom personlighet och känslouttryck även under den läskiga ghoul-masken - även om det sällan är sympati eller andra ädla känslor han visar.

I detta western-liknande samhälle av knappa resurser och hänsynslösa överlevare, finns det någon som står för lag och ordning? Det är i alla fall vad Brotherhood of Steel verkar vilja stå för, i sina stora, tunga stridsdräkter. I ett pennalistiskt utbildningsläger kämpar den unge föräldralöse mannen Maximus för att först bli väpnare, sedan själv en riddare i Brotherhood of Steel. Men i hans första uppdrag ser vi visserligen viss beundran och rädsla för de starka riddarna i sina imponerande dräkter, dock mindre av ordningsmakt och trygghet kring dem. Att Maximus själv är oerfaren får honom att göra en del misstag i sin nya roll, men också en del rätt.

De tre huvudpersonernas mål och vägar korsas flera gånger under deras färd över den härjade jordytan. Den rika världen som vuxit fram i Fallout-spelen ger bra bakgrund för sidohändelser som är minst lika intressanta som huvudhandlingen, inte minst tack vare väl rollbesatta bifigurer med starka karaktärer. Underhållningsvåldet ligger alltid nära ytan, med blod som skvätter på ett lättsamt sätt och kroppsdelar som kapas och ersätts litet hipp som happ. Tillbakablickar till livet innan atombombningen, liksom hemliga undersökningar i seriens nutid, ger allt djupare inblick i intrigerna bakom hur skyddsrumsföretaget Vault-Tec format förutsättningarna för överlevnad. Vi hinner få reda på mycket i den första säsongen av Fallout men det finns uppenbart mycket mer att berätta i kommande säsonger, vilket vi gladeligen kan se fram emot.