Åtta konserter är vikta åt Bela Bartóks musik i den vackra och välljudande konserthallen Elbphilharmonie i Hamburg, och NDR Elbphilharmonie Orchester står för nästan alla fiolerna under ledning av olika kompetenta dirigenter. Den kväll jag prickade in inleddes med Violinkonsert Nr 2 Sz 112 (1937-38) med den ypperlige Valeriy Sokolov som solist. Konserten i fråga inleds av harpan och ljuva, inbjudande klanger från såväl orkester som soloviolin, men så börjar harmonierna falla isär och klangerna kompliceras. Stycket var ett av de sista som Bartók komponerade innan han lämnade Ungern och man kan tänka sig hur missnöjet stiger fram ur sprickorna av det sköna utanverket. Ibland brister orkestern ut i närmast kakafoni, ibland till och med i ett skri när de tar över efter ett soloparti, och likaså bär solopartierna på smärta. Men Sokolovs ton är helgjuten och njutbar, hans spel virtuost och känslosamt, och klangen i det klokt byggda konserthuset perfekt.
Efter paus följer Två bilder för Orkester Sz 46 (1910) där den första är inspirerad av Debussy, med stora klanger som liksom låter orkestern bygga vågor och sorl. Den andra bilder är dansant och med en rolig sekvens av stegrande takt som orkestern, ledda av Stanislav Kochanovsky, hanterar perfekt.
Kvällens sista verk är den kusliga historien Den underbara Mandarinen Sz 73 (1926), vilket ledde till offentliga protester vid uruppförandet i Köln då publiken och dåvarande borgmästaren Konrad Adenauer fokuserade på Sex- och Brottstemat i handlingen snarare än den sorliga försoning som sker i upplösningen. Musiken är oroande från början och de få partierna av stilla vänlighet bryter snart ut i grymma virvlar igen. Ändå är musiken fascinerande i sig, och det gör konserten för kvällen till ett mycket hörvärt, varierat program. Den gedigna boken med introduktion till alla verk och artister, vilken så generöst skänks till alla besökare, skapar mersmak för Bartóks verk och Bartókfestivalen i synnerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar