Vi som valde att stanna

Det var väl egentligen inte alltid ett val de gjorde, de som stannade kvar i Ukraina när Ryssland anföll. Åtminstone inte till en början, kanske inte medvetet, för när vet man att det är dags att fly från ett krig i ens närhet som känns helt overkligt? Pappan i den första familjen vi möter i den ukrainska serien Vi som valde att stanna tänker sig att det måste vara över på ett par dagar och förskansar sig i villan. Men nästa morgon krossas bilen och husets fönster av en bomb. Till skräcken och paniken kommer nu den besvärande känslan av att behöva be hustruns exmake och skjuts och skydd undan striderna.

De sex delarna av TV-serien Vi som valde att stanna visar personer ur olika samhällsskikt som av olika anledningar inte lämnar landet när kriget bryter ut. En del av berättelserna är inspirerade av verkliga personer och situationer, som den om djurskötarna som stannade hos djuren på Kievs zoo, eller popstjärnan som valde att bo kvar i sin lägenhet i en folktom stad. Det är lätt att leva sig in i förvirringen och rädslan när soldater och frivilliga bygger upp skyddsvallar mot en kommande invasion, eller när andra flyr ut ur landet och man själv inte har möjlighet att göra det valet.

Historierna man har valt att filmatisera har till största del lyckliga slut: människor finner gemenskap i beredskapen mot en yttre fiende, man väljer att stanna och kämpa för sitt land. Vi får inte se sorgligare eller grymmare historier om människor som utnyttjar situationen och sina medmänniskor för att berika sig själva eller bara plåga någon annan, vilket ju också har hänt. Men att få se vardagen vändas i tumult ger tillräckligt mycket av förståelse för att man skall kunna föreställa sig även alla de gånger som oskyldiga dödades eller blev skadade för livet, i ett grannland med en vardag mycket likt vår egen.