onsdag 20 september 2023

Askungen på Folkoperan

Den uppsluppna stämningen infinner sig redan under ouvertyren, när dirigenten luras att gång på gång drämma till en irriterande fluga (som inte finns). De elaka styvsystrarna Clorinda och Tisbe (Susanna Andersson och Katija Dragojevic) sitter och bråkar, redan halvt klädda i brudklänning så vi vet att de är giftaslystna. Det är nästan litet för skämtsamt när även den förklädde prinsen ramlar nedför trappan till Don Magnificos grågröna hem. Men vi behöver inte oroa oss, för fastän humorn letar sig in i alla framföranden på scenen så finns det ändå en stark kärna av kärlek när den vackra Askungen (Josefine Andersson) och den charmige prins Ramiro (Conny Thimander) sjunger till och om varandra, och eländet i Askungens liv som husa åt sin styvfamilj är kännbart.


Alla sånginsatser är ypperliga, och minsann har sångarna svåra uppgifter i de rasande snabba ordföljderna och koloraturpartierna, men de missar inte en ton. Stämningen är ju övervägande lättsam så det går ändå att skratta åt hur styvsystrarna båda två anser att just hon själv är vackrast av alla, och även uppskatta komiken i Don Magnificos (Peter Kajlinger) upphöjda självbild. Men mest underhållande av alla är prinsens kammartjänare Dandini (Sebastian Durán), som kanske är litet väl förtjust i att få spela prins för en dag medan den verklige prinsen håller sig i bakgrunden och observerar. Sebastian Durán är ett komiskt geni i hela kroppen, från det talande minspelet ut i benen i de för korta byxorna - han har ju lånat prinsens kläder för dagen.


Mindre humor och mer vänlighet möter Askungen hos Alidoro (Sami Yousri) med sin mörka, trygga röst. Han är en rådgivare åt prinsen som också stiger in som Askungens goda fé, och varför skulle inte en herre i regissörsbasker också få ha ett fint trollspö? Ja, varför inte få ge sig hän åt den önskedröm som är lika viktig som Askungens rena hjärta, nämligen att få en jättevacker klänning och få gå på bal? Det är underbart att få se, efter att styvsystrarna saboterat till och med den enkla klänning som Askungen så rörande försökt piffa till med gardintofsar kring midjan.



Med vackra harmonier, roliga scener, fräcka översättningar till svenska och hög energi från början till slut är Askungen på Folkoperan otroligt underhållande. Rollerna är utmejslade med humor som passar dem, och man kan hålla utkik efter roliga detaljer i bakgrunden, särskilt kring prinsens bärstol. Man behöver inte ens börja längta efter det lyckliga slutet, för alla scener på vägen dit är så givande i sig själva och skulle kunna få hålla på någon minut till. Dramaturg Tuvalisa Rangström och regissör Nora Nilsson har skruvat upp Rossinis opera till den nivå som ger maximalt med lycka per minut, och det är fantastiskt.



Foto: Carl Thorborg


2 kommentarer:

  1. Jag anar att man som besökare kommer ut lyrisk, denna föreställning låter mycket lovande!

    SvaraRadera
  2. JA, den är underbar! Gå dit och bli lycklig!

    SvaraRadera