De många nyheterna i hur man levde i början av nittonhundratalet satte flera olika avtryck i dåtidens konst. En av de intressanta inriktningar som uppstod var en syn på världen genom ett filter av teknik och funktionalitet. Många unga nordiska konstnärer drogs till Fernand Légers skola i Paris på 1920-talet, och i Sven-Harrys välkurerade utställning får vi se många av deras verk, tillsammans med stiliga racerbilar från Bugatti och några filmer och foton.
Man kan se skönheten i en maskin, eller i en teknisk pryl.
 |
| Otto G. Carlsund, Lokomobilen (1924) |
 |
| Franciska Clausen, Skruven (1926) |
Man kunde hitta på egna maskiner med oklar funktionalitet, men de behövs säkert någonstans ändå i det nya samhällsbygget!
 |
| Franciska Clausen, Komposition (1928) |
 |
| Gösta Adrian Nilsson, Maskiningenjördröm (1922) |
Man kunde avbilda världen som en sammansatt och fungerande maskin...
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, Eiffeltornet (1920) |
 |
| Erik Olson, Ballongen (1924) |
 |
| Franciska Clausen, Från Rue Delambre (1925) |
... till och med människor kunde betraktas som och målas som abstrakta enheter med tydliga avgränsningar.
 |
| Otto G. Carlsund, Den sista kubistiska harlekinen (1934) |
 |
| Waldemar Lorentzon, Gatumusikanter (1927) |
 |
| Otto G. Carlsund, Naken i studion (1924) |
 |
| Otto G. Carlsund, Fet cellist (1926) |
 |
| Otto G. Carlsund, Normal cellist (1926) |
Man kunde låta blicken abstrahera världen riktigt mycket...
 |
| Fernand Léger, Dekorskiss till världens skapelse (1923) |
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, Abstrakt 2 (1919) |
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, La Gare (1921) |
... och måla abstraktioner helt utan koppling till vår värld.
 |
| Otto G. Carlsund, Tonernas frekvens (1929) |
 |
| Gösta Adrian-Nilsson, Vit trekant (1920) |
 |
| Erik Olson, Röd dominant (1930) |
Många av de skickliga konstnärerna vars verk vi ser i utställningen på Sven-Harrys möttes av oförstående, avståndstagande och hård kritik när de återvände till sina hembygder. Litet grand kan man förstå att människorna som redan kände av de omvälvande förändringarna i samhället nu oroades för att konsten skulle bli hård och kall och inte bjuda på igenkännande och skönhet. Men i backspegeln kan vet vi att det här bara var en av många strömningar och att den delvis byggde upp arkitektur och design som är välkomnande och vilsam för ögonen. Det vore skönt att se mer av det idag. Förhoppningsvis är utställningen på Sven-Harrys inspirerande, om inte annat är den en skön återblick till tidigare uppfinningsrikedom.
 |
| Otto G. Carlsund: Aktörerna, Röd maskin, Grön Maskin, Brun maskin (1926) |
 |
| Christian Berg: Monumentalfigur I (1927), Torso 26 (1926) |
Spännande utställning. Många har talat gott om Sven-Harrys men jag har inte själv tagit mig dit än...
SvaraRaderaHoppas du hinner dit innan den är över, det är riktigt intressant och litet överväldigande att se konsten - och de snygga Bugatti-bilarna!
SvaraRadera